Daphne Despero (Alice Isaaz) är juniorförläggare på ett bokförlag i Paris. Hon har en relation med den missförstådde, unge författaren Fred Koskas (Bastien Bouillon) som debuterat med romanen ”Badkaret”. Jean-Michel Rouche (Fabrice Luchini) är en välkänd programledare för ett litteraturprogram på TV och ska just säga några ord om ”Badkaret” när sändningstiden är slut. Fiaskot är ett faktum och boken säljs i exakt 237 exemplar. Daphne och Fred åker till hennes pappa i Bretagne och får då höra talas om ett bibliotek med refuserade manus. Daphne åker dit och hittar, bland tusentals refuserade manus, ”En kärlekshistorias sista timmar” som handlar om den ryske poetens Pusjkins död.
Manuset är skrivet av den avlidne Henri Pick, en man som hade stor vit mustasch och drev den lokala pizzerian. Genast ser Daphne manusets storhet och får det omedelbart utgivet. Succén är ett faktum. Men manuset är ett mysterium, Henri Picks fru Madeleine Pick (Josiane Stoléru) och hans vuxna dotter Joséphine (Camille Cottin) har varken sett Henri läsa eller skriva i hela sitt liv. När boken ska diskuteras i litteraturprogrammet ifrågasätter Rouche dess äkthet och går hårt åt den stackars änkan i direktsändning, något som kostar honom hans jobb. Hans fru meddelar att hon vill skilja sig, som en direkt effekt efter att han läst Picks bok. Lätt besatt att bevisa att han har rätt, beger sig Rouche till Bretagne för att lösa mysteriet Henri Pick. Där möter han Joséphine, som något tveksamt går med på att försöka få klarhet i om hennes pappa verkligen var en bästsäljande författare.
Filmen bygger på David Foenkinos bok med samma namn, som kom 2016. Det är ett sött mysterium som sakta löses med ett steg fram, två steg bak och, som många andra franska komedier, innehåller den mycket och underhållande dialog som får mig att skratta högt flera gånger. Vyerna och miljöerna från Bretagne gör att jag genast vilja boka en cykelsemester dit. Men filmen är tyvärr lite för händelsefattig och stundtals seg och trots stora skådespelare så som Luchini (Cykla med Molière 2013, Bakom stängda dörrar 2012) lyfter den inte riktigt.
Vansinnigt underhållande Cottin, som har prefekt tajming och underbart kroppsspråk i TV-serien Ring min agent, har tyvärr fått en allt för slätstruken roll och hela manuset hade mått bra av att skruvas upp i både tempo och drama. Nu blir det mer som en gullig Lasse-Maja för vuxna i vacker miljö. Själva mysteriet känns inte särskilt trovärdigt, alla som någonsin försökt sig på att skriva ett manus vet att det knappast görs i en handvändning, än mindre att en bok ges ut några veckor efter att manuset nått förlaget. Ett plus är dock att lösningen inte är uppenbar. Filmen är, trots sina brister, en stunds mysig och lättsam underhållning för alla oss som tycker om fransk film.
Mysteriet Henri Pick får tre ögon av fem möjliga.
2019-10-30
