Recension: Mothering Sunday

Vackert brittiskt, sorgligt, romantiskt drama
eye3
Regi: Eva Husson
Manus: Alice Birch
I rollerna: Odessa Young, Josh O’Connor, Olivia Colman, Colin Firth, Ṣọpẹ Dìrísù, Glenda Jackson m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 104 min.
Ålder: från 7 år
Svensk biopremiär: skärtorsdag 14 april 2022
Distributör: Scanbox Entertainment

2016 gavs Graham Swifts roman Mothering Sunday ut i hemlandet England och nådde stor framgång. I Sverige kom den ovanligt tunna men innehållstäta boken ut året efter. Jag läste den med stor behållning, mycket för att formen och språket tilltalade mig, och även om texten är poetisk och händelsen långsam finns det ändå en stark framåtrörelse, vilket gör att romanen blir till en bladvändare. Inför pressvisningen lyssnade jag på ljudboken, behagligt inläst av Julia Dufvenius med samma glädje. För manus står författaren själv tillsammans med Alice Birch som tidigare skrivit manus av boken Normala Människor (2020). Regissör är Eva Husson.

Hela händelsen utspelar sig i princip under en enda vacker vårdag i slutet av mars 1924, med glimtar både framåt och bakåt i tiden. Denna Mödrarnas söndag, en föregångare till det som vi numera kallar för Mors dag, innebar på den tiden att tjänstefolket fick ledig för att åka hem och hälsa på sina mammor. Men Jane Fairchild (Odessa Young) är föräldralös, inlämnad på ett barnhem strax efter sin födelse, och får där med en helt ledig dag att disponera utan några krav. Hon har planerat att spendera den ute i naturen med en bok, för trots att hon bara är tjänstefolk kan hon både läsa och skriva och njuter av dem båda. Under serveringen av frukosten ringer telefonen och Jane svarar. I andra änden en ung mansröst som säger åt henne att komma till hans föräldrars närliggande gods. Paul Sheringham (Josh O´Connor) och Jane har haft ett hemligt förhållande under många år, men detta är första gånger som han ber henne komma till hans hus. När Janes herre Mr. Godfrey Niven (Colin Firth) undrar vem som ringt, svarar hon att det var fel nummer.

Paul studerar juridik motvilligt och kämpar med att fylla tomrummet efter sina två äldre bröder som omkommit under första världskriget. I Janes hushåll har båda sönerna gått bort under kriget och lämnat framför allt mamman Mrs. Clarrie Noven (Olivia Colman) förkrossad, en sorg som eskalerar en dag som denna, då moderskapet ska hyllas och saknaden blir extra påtaglig. När Jane kommer till Pauls hem och rum, denna enda gång, tar han god tid på sig, trots att han egentligen har annat åtagande. Han ska äta lunch med sina föräldrar, paret Niven, sin trolovade och, inom mycket kort, blivande svärföräldrar. De älskar innerligt, Paul klär långsamt på sig och röker ett flertal cigaretter innan han till slut ger sig av med en rivstart.

Det är inte lätt att filmatisera en roman, speciellt inte de bra. Ingen läsare kommer någonsin tycka att filmen når samma höjd som sitt ursprung. Ofta handlar det om de föreställningar man gjort i sitt huvud och som inte stämmer överens med skådespelarnas utseende, tonfall etc. Men Mothering Sunday är precis lika vacker till miljö som i boken och O´Connor är engelsk överklass personifierad. Det vackra språket är delvis förlorat, för även om dialogen stundtals är identisk kan den inre monologen knappast ersättas med blickar eller nära in zoomningar. I boken får läsaren tidigt veta att något stort kommer att inträffa, även om det nämns i förbifarten och lätt kan missas, men som för den uppmärksamme skapar ett sug att läsa vidare. Detta skulle kunnat återskapats genom att ha ett berättarperspektiv, men det finns inte. Inte heller de många upprepningar av Mödrarnas söndag, något som förstärker betydelsen av dagen för de inblandade – Jane som saknar en mor, Clarrie som saknar sina barn, kan på ett enkelt sätt appliceras i manuset, och här går en del av textens storhet förlorat. Även om både Young och O’Connor är trovärdiga i sina roller och har en viss kemi emellan sig, blir det som är vackert trevande, inkännande och eftertänksamt mest långsamt på vita duken.

Film är bäst på bio, men bra romaner är bäst i sitt tryckta format. Se gärna filmen för var den är; ett vackert brittiskt, sorligt och romantiskt drama. Men om du väljer mellan vad du ska lägga dina slantar på röstar jag för 54 kr på en pocket på 153 sidor. Sidor som tar dig marginellt längre tid att läsa än att se filmen, men som kommer ha en efterklang som varar betydligt längre.

Mothering Sunday får tre ögon av fem möjliga.
2022-04-14