Att i tidig ålder förlora en förälder är inte bara en förkrossande tragedi utan också något som kan komma att påverka en genom hela livet. 9-årige Massimo varken förstår eller accepterar förlusten av hans mamma, som var både hans förebild och bästa vän. I filmen Minnen av min mamma får vi följa Massimo genom livet och hur hans vardag påverkas långt efter att han vuxit upp.
Den italienska stjärnregissören Marco Bellocchio, som ligger bakom filmer som bl. a. Good Morning, Night (2003) och L’ora Di Religione (2002), har ofta ett gripande sätt att reflektera kriser och familjedynamik. Marco är född 1939 i Italien och har vunnit 68 filmpriser med nästan lika många nomineringar. Filmen Minnen av min mamma bygger på novellen Fai Bei Sogni skriven av Massimo Gramellini 2012.
Regissören har på ett rörande sätt lyckats visa en stark relation mellan unga Massimo och hans mamma. Kemin mellan de båda skådespelarna Nicolò Cabras (unge Massimo) och Barbara Ronchi (Massimos mamma) är både övertygande och varm och ger tittaren ett leende på läpparna. Att mamman tydligt skiftar mellan livsglädje och en kamp med sina inre demoner är ingenting Massimo varken verkar bry sig om eller tänker på, så när hon plötsligt och utan förklaring avlider är det något han inte kan förstå.
Massimos pappa (Guido Caprino) försöker efter bästa förmåga gå vidare och dra ett sträck över tragedin, men Massimo lyckas inte bli av med sin längtan och tomhetskänsla. Man får stundvis följa den vuxna Massimo (Valerio Mastandrea), som tycks ha blivit avtrubbad och känslomässigt avskärmad som en följd efter att ha tvingat sig själv till att försöka acceptera sin mammas bortgång. Först när han efter många år blir påmind om henne kommer känslorna tillbaka och genom att möta dem kan han äntligen börja bearbeta förlusten.
Trots bra skådespel och vackra tillbakablickar på Massimos uppväxt lyckas inte riktigt sentimentaliteten nå en djupare nivå och man får kämpa en aning för att se budskapet i filmen (om det nu fanns ett). Det är mer en inblick i Massimos liv än en berättelse med en bakomliggande mening. Ändå kommer filmen att beröra och ge tittaren både ett leende och en tår. Det bästa med filmer, enligt mig, är just att de ska beröra. Därför får Minnen av min mamma tre av fem filmögon.
2017-04-07
