Nour (Maël Rouin-Berrandou) är 14 och bor i ett bostadsprojekt i södra Frankrike med sina tre äldre bröder som alla turas om att vårda sin dödssjuka mamma, som ligger i koma. Pappan var italienare och murare och sjöng ibland opera för sin nordafrikanska hustru. Nu har Nour sommarlov och tvingas jobba i samhällstjänst som att rensa upp skräp på stranden. Men Nour drömmer om att bli sångare och spelar upp olika inspelade italienska operaarier för sin mamma bl.a. arian Una Furtiva Lagrima från L’elisir d’amore (Kärleksdrycken av Gaetano Donizetti. Men bröderna blir irriterade på Nour och stänger av musiken.

När Nour får uppdrag att måla om våning 2 i skolan hör han Pavarotti sjunga på en inspelning från en sal, där operasångerskan Sarah (Judith Chemla) har sånglektioner med en workshop med några skolelever. Sarah tar sig an Nour och han sjunger upp för henne och han kommer med i gruppen.

Nour måste skydda sig mot sina mobbande bröder, göra samhällstjänst och ha omsorg om sin mamma. Men Sarah vill arbeta med Nours sångtalang och bjuder in honom till en föreställning av La Traviata, där han blir rörd av Sarahs insatser på scen.

En av bröderna håller på med droghandel och en annan söker sexuella kontakter med båda könen.  Det är många stunder, där Nour får möta ilska och brutal misshandel, men han har också sköna stunder på stranden, där bröderna spelar fotboll.

Alla skådespelarna gör utmärkt ifrån sig, inte minst Maël Rouin-Berrandou som Nour, en barnstjärna med stor talang, som säkert kommer att låta tala om sig. Alla aktörerna spelar sina roller mänskligt och verklighetstroget och Maël Rouin-Berrandou imponerar med sin känslighet och inlevelse i sin pojkroll. Nours chanser att få följa sin dröm om att blir operasångare kan tyckas minimala i den fattiga miljön han bor, där människor kämpar för sin överlevnad och opera och klassisk musik är främmande och elitistiska företeelser eller ses som galenskap.

Det är en intressant idé av regissör Yohan Manca i sin första långfilm att låta två kulturella motpoler mötas och visa vad som då kan hända med människor. Miljön är, som sagt, våldsam med bröderna som kriminella och unge Nour som, mitt i de sammanhangen, vill ge plats sin passion för opera. Det är gripande och vackert mot bakgrunden av råhet och subkultur. Det finn också humor när olika intressen kolliderar. Mitt i dramat händer det ödesdigra i familjen, som förmodligen enar bröderna för ett tag.

Det blir fyra starka filmögon av fem.
2022-05-04