När eftertexterna till komedin ”Mellan Raderna” rullar fram på vita duken sjunger ”Punkens gudfader” Jonathan Richman:
” Well, here come the Martain Martians,
They got notebooks in their hand.
What are they trying to write down?
I guess they must be strangers in this land”

Jag antar att Richmans ”Here Come the Martain Martians” är filmkritikern, regissören och manusförfattaren Oliver Assayas ironiska kommentar till sin films huvudpersoner och deras yrvakna insikt om den nya mediavärld som i många, långa diskussioner målas upp i ”Mellan raderna”. Men Assayas ironi kan också vara riktad mot de marsmänniskor som befolkar den nya värld där författare och förläggare inte längre självklart har kvar sina givna positioner.

Över franska kaotiska frukostbord, stimmiga luncher och högljudda rödvins-middagar för de två vännerna, förläggaren Alain (Guillaume Canet) och författaren Leonard (Vincent Macaigne), långa diskussioner om det förändrade medielandskap som väntar runt hörnet och om litteraturens plats i den nya digitala världen. Diskussioner som för övrigt förs allt intensivare även här i Sverige.

Vännernas sällskap i mediabranschen framhåller digitaliseringens påverkan på bokutbudet, bland annat genom läsplattornas och e-böckernas snabba framväxt, framtidens robotiserade författarskap styrda av ”likes” på Face Book, minskad bokläsning förorsakad av streamingtjänster och digitalt spelutbud mm. Allvarliga utmaningar mot det tryckta ordet anas också från ljudböcker, nedläggningar av bibliotek, feel-good litteratur men även från kritikers förlorade inflytande och ”influencers” ökande makt. Sammantaget kan förändrade förutsättningar leda till en förlagskris som i slutändan innebär bokens död, befarar Alain, Leonard och några av deras vänner.

Trots den annalkande krisen på jobbet hinner Alain och Leonard med att bedra sina fruar, skådespelerskan Selena (Juliette Binoche) och informatören Valerie (Nora Hamzawi). Deras äkta hälfter är inte sämre på att spela dubbelt, ska det visa sig. Parens dubbelliv får dock, som så ofta i fransk film, en civiliserad lösning. Allt är också, som så ofta i Assayas filmer, gjort med lätt hand, välspelat och inte alls långtråkigt.

Om man varken är road av franska pars komplicerade dubbelliv eller de allvarliga hot som tornar upp sig mot det tryckta ordet är ”Mellan raderna” en tämligen ointressant historia. För mig blev filmen två stimulerande timmar i biosalongen.

Jag ger tre filmögon av fem till ”Mellan raderna”
2019-03-21