Recension: Man of Steel

eye eye eye

superman
Henry Cavill som Superman i Man of Steel.

Regi: Zack Snyder
Manus: David S. Goyer m.fl.
Genre: Action, science fiction
Skådespelare: Henry Cavill, Amy Adams, Michael Shannon m.fl.
Längd: 143 min.
Åldersgräns: Från 11 år
Biopremiär: 26 juni
Distributör: 20th Century Fox
Länk till Imdb

Svagt manus i bombastisk action.
Man of Steel är den senaste skildringen av den mest kände superhjälten någonsin: Superman. Männen bakom filmen är Christopher Nolan som producent (regissör till den senaste Batman-trilogin), Zack Snyder som regissör (300 2006 m.fl. och David S. Goyer som manusförfattare (Nolans Batman-trilogi). Med dessa tre giganter borde inget kunna gå fel. Tyvärr blir resultatet halvdant. 

Fienden “du jour” är en grupp personer som, i likhet med Clark Kent, överlevt planeten Kryptons undergång. Deras plan går ut på att ta över jorden, vilket inbegriper utrotning av alla dess nuvarande medborgare. I egenskap av kryptonbor får de, liksom Superman, superkrafter av jordens gula sol. Handlingen är underbart retro med en härlige aktören Michael Shannon som den genomonde, endimensionelle General Zod.  

När Superman i andra verk har ställts mot fientliga kryptonbor har det skett en bra bit in i handlingen för att hinna etablera Superman som karaktär. I hans möte nu med jämbördiga motståndare bör deras gemensamma förmågor redan vara kända för publiken. Spänningen uteblir nu delvis därför att åskådaren inte hinner bekanta sig med Superman. Framförallt missar man hans utveckling när han för första gången möter sin like. 

Snyder lyckas därför inte helt när det gäller introduktionen av rollkaraktärerna och filmens händelsekedja. I tidigare Superman-produktioner har man ofta använt slow-motion för att närstridskoreografin ska komma till sin rätt. I Man of Steel har man tagit efter trenden med skakig handkamera, snabba cuts och kraftiga inzoomningar under stridsscenerna. Den tekniken gör här att handlingen bitvis förlorar sin linje och det blir svårare att urskilja vad som händer. 

Men trots svaga inslag är Man of Steel emellanåt riktigt underhållande. När folk skickligt slungas genom skyskrapor och duken fylls av datoranimerade explosioner så glömmer man bristerna i stunden och låter sig uppslukas av berättelsen. Därför får Man of Steel tre filmögon.

2013-06-21
MartinRicksand

Martin Ricksand