Patience (Isabelle Huppert) arbetar som arabisk tolk åt den franska polisen. Främst avlyssnar hon knarkkurirers mobilkonversationer och skriver ner deras dialog, men ibland närvarar hon även vid förhör. I övrigt lever hon ett stillsamt liv med två vuxna döttrar och sörjer fortfarande sin man som dog för tjugo år sedan. Ekonomin är tajt då hennes demenssjuka mamma (Liliane Rovère) bor på ett hem som kostar skjortan.
Polischefen Philippe (Hippoglyte Girardot), med vilken hon har någon slags kärleksrelation med, ser fram emot att beslagta ett enormt stort parti med hasch på väg in i landet. Men när Patience upptäcker att det är mammans vårdares son, den enda i personalen som Patience gillar på äldreboendet, beslutar hon sig i brådrasket att förhindra polisens gripande. Som resultat blir hon själv stående med enorma mängder hasch och hon tvingas sadla om och bli Mama Weed. I utklädning och med en pensionerad knarkhund vid sin sida, läxar hon upp langare, lär sig tvätta pengar och plötsligt ter sig livet betydligt mycket roligare.
Filmen bygger på boken La Daronne, för övrigt är filmens originaltitel, som kom ut 2017. Författaren Hannelore Cayre fick då priset som årets bok i krim-genren.
På pappret har filmen alla förutsättningar: en prisbelönt bok, bra skådespelare och en ganska rolig intrig. Men där tar det stopp. Fransk komedi brukar vara både oväntad, skönt politiskt inkorrekt och lätt hysterisk. Deras sarkasm och, i normala fall, rappa dialog brukar leda både till skratt och eftertanke. Tyvärr är filmen alldeles för platt, förutsägbar och ganska långtråkig. Jag skrattar inte högt en enda gång, och då är jag en lättroad person. Emellanåt får jag känslan av att den spelas upp i Benny Hill-tempo bara för att inte helt stagnera, fattas bara den vedervärdiga trudelutten till.
Rollkaraktärerna är stereotypa och inte ens det politiskt inkorrekta blir speciellt skönt utan mest bara plumpt och lågt. Alla är dumma i huvudet utom huvudrollsinnehavaren själv, och utan större planering lyckas hon blåsa samtliga av sina poliskollegor. Många scener upprepas med små varianter och jag tittar på klockan första gången efter 45 minuter. Då är det en hel timme kvar.
Mama Weed får två svaga ögon av fem möjliga.
2021-12-17
