Recension: Locke

eye eye eye eye

locke
Tom Hardy i Locke.

Regi och manus: Steven Knight
Genre: Thriller
Skådespelare: Tom Hardy, Olivia Colman, Ruth Wilson, Andrew Scott, m.fl.
Längd: 84 min
Biopremiär: 16 maj 2014
Distributör: SF Film
Länk till IMDB

Minimalistisk och mästerlig.
Ivan Locke (Tom Hardy) sätter sig i sin bil och kör iväg från den byggnadsarbetsplats där han jobbar. Vi vet inte vart han är på väg och varför, men genom hans telefonsamtal till kollegor, vänner och familjemedlemmar framgår det sakta men säkert. Han är på väg att göra något som kan komma att ge digra konsekvenser för hans arbete, hans familj, och inte minst för honom själv.

Det mest fascinerande med “Locke” är att kameran oavbrutet följer huvudpersonens bil. Den är fast i ett nästan klaustrofobiskt utrymme som varken publiken eller Locke själv tillåts lämna. Genom att konsekvent begränsa hans rent fysiska rörelseutrymme illustrerar man hans vanmakt. Han är i princip oförmögen att agera själv, allt hänger på dem han talar med. Han kan bara ge dem direktiv, han har ingen som helst kontroll över deras framgång eller misslyckanden, i de fall de över huvud taget svarar i telefon.

I nästan 90 minuter får vi följa hans resa genom natten på en brittisk motorväg, en nattsvart miljö beströdd med ljuset från lyktstolpar och bilars strålkastare. I en så minimalistisk skådeplats läggs desto mer ansvar på den ensamme aktören, Tom Hardy. Med mimik och gester lyckas han berätta utförligt om de inre processer som äger rum hos Ivan Locke, utan att något formuleras med ord. Inledningsvis lyckas han behålla lugnet, trots det rena kaos han befinner sig i. Men i takt med att handlingen utvecklas börjar fasaden att spricka. Hans besinningsfulla tonfall kontrasteras mot att han under samtalen förtvivlat tittar sig omkring och lägger pannan i djupa veck. Då och då är han nära att tappa behärskningen, helt oförmögen att lura ens sig själv.

Spänningen upprätthålls inte minst av att regissören (Steven Knight) redan från början gör det tydligt att han inte garanterar något lyckligt slut. Precis allt kan gå fel, och ganska mycket gör det.

Det är en beundransvärd prestation att göra en så engagerande berättelse med så små medel. “Locke” får utan tvekan fyra filmögon i betyg.
2014-05-14
MartinRicksand

Martin Ricksand