Khaled är en flykting från Syrien, som vaknar upp i en kolhög som fripassagerare på ett fartyg till Helsingfors. Han duschar på tågstationen och går till polisen och begär asyl. Filmen är två parallella berättelser och den andre är om en äldre man, Wikström, som är handelsresande i skjortor och som en morgon lämnar sin alkoholiserade hustru och vill byta yrke. Han får en slant för sitt lager av skjortor och spelar poker för pengarna och vinner stort. Wikström köpen en restaurang och anställer så småningom Khaled, som flytt från flyktinganläggningen, när han ska avisas. Khaled blir flera tillfällen hotad till livet av skinnskallar.
Aki Olavi Kaurismäki är född 4 april 1957 (59 år) i Orimattila, är finländsk filmregissör och manusförfattare. Han är bror till regissören Mika Kaurismäki. Aki Kaurismäki gjorde vitt skilda jobb innan har började producera och distribuera film, i början med sin äldre bror. Bröderna har producerat en femtedel av den totala finska filmindustrins produktioner sedan början av 1980-talet. Aki Kaurismäkis filmer har haft olika genrer, som road movies, film noir, rockmusikaler osv. Han skildrar ofta finländare, vissa alkoholiserade, under 1950-talet. Han har också gjort film i England som ”I Hired a Contract Killer” (1990)) och i Frankrike med ”Bohemernas liv” (1992).
Aki Kaurismäki har i ”Ljus i natten” en starkt stiliserad filmstil. Bilderna är oftast tagna med stabil filmkamera och scenografin är avskalad och visar oftast få personer i en händelse. Det är enkelt berättat och manus har fåordiga repliker, som bara säger det nödvändigaste. Språket är mera skriftmässigt eller litterärt än som talspråk. Aki Kaurismäki vill med filmen, säger han, ”slå sönder det sätt på vilket Europa ser på flyktingar”.
Filmen ska vara realistisk, men känns ändå som fiktiva, väldigt tillrättalagda situationer och företeelser. Aktörerna känns uppställda och rör sig lite. Ingen ler. Om det är att visa det finländska kynnet, vet jag inte. Khaled är också allvarlig, vilket kan härledas till hans ansträngda livssituation. Tempot är lugnt, men dramat drivs ändå hela tiden framåt. Filmens stil är lite tråkig, med sin ”diskbänksrealism” men storyn känns ändå relevant. Den utannonseras också som komedi, men de få sådana situationer tas emot mera med leende, knappast mera.
Man förväntar sig tragedier, eftersom filmen vill berätta om flyktingars lidande och svårigheter. Den äldre mannen Wikströms öde, med sitt kraschade äktenskap och leda till sitt arbete, kunde också burit åt h-e. För att inte lägga in ”spoilers” här i texten, så avslöjas inget om slutet. Men man är nästan hela tiden orolig att katastrofen väntar bakom hörnet. Det kan falla Aki Kaurismäki tillgodo, att han lyckas håller intresset för filmen vid liv. För det gör han.
Skådespelarna känns som statister med repliker, men är alla professionella aktörer. Regin är mycket återhållsam och lämnar inga utrymmen för stora gester och känslosvall. Dramatiska situationer kunde måhända fått starkare uttryck, men efteråt inser man, att händelserna i sig bär dramat, utan överspel. Det känns bra. Aktörerna gör vad de ska, inte mera. Ingen utmärker sig direkt och Sherwan Haji som gör huvudrollen Khaled och Sakari Kuosmanen som har den andra huvudrollen som Wikström får mera plats än de andra men alla agerar lika måttfullt.
Kaurismäkis film ”Ljus i skymningen” valdes som Finlands bidrag till Oscarsgalan 2006, men Kaurismäki beslöt att refusera sin utnämning som protest mot USA´s främlingspolitik. Men filmen blev nominerad till Guldpalmen i Cannes 2006. ”Ljus i natten” hade premiär på filmfestivalen i Berlin 2017 och vann Silverbjörnen för Bästa regi. Aki Kaurismäki vann pris i Cannes 2011 för sin utmärkta film ”Le Havre” som Filmeye.se recenserade 2011. Han vann också Juryns stora pris i Cannes 2002 för ”Mannen utan minne”. (2002) och nominerades till Guldpalmen 1996 för ”Moln på drift”.
Filmen ”Ljus i natten” är lågmäld och även om handlingen är tendentiös, mot flyktingpolitiken, så blir man inte direkt gripen och engagerad av det budskapet, så angeläget som det faktiskt är. Man känner sig rätt avmätt efter filmen och jag tittade på klockan några gånger under visningen. Så underhållningsvärdet är ganska litet. Kaurismäki är berömd för sin filmiskt enkla bildkonst, men det händer mycket under ytan, som andra filmmakare ta alla chanser att fläska på med intensivt utspelade emotioner, högdramatisk musik och snabba kamerarörelser. I det ljuset, är Kaurismäkis filmkonst oaser av allvar utan onödiga övertoner och det vinner i längden. Absolut.
Ändå bara tre filmögon av fem för det ganska begränsade underhållningsvärdet.
2017-03-13.
