Lida är berättelsen om Lida Utas Andreasdotter, en kvinna i 80-årsåldern som utgör den sista lilla spillran av den lilla svenskättade befolkningen som lever i Gammalsvenskby i Ukraina. Byn ligger för övrigt drygt 400 km väster om Donetsk, där kriget i Ukraina rasar för fullt sedan flera år.
Regissören Anna Eborn tecknar ett intressant porträtt av en minoritet som jag bara flyktigt har hört talas om tidigare. Eborn skildrar i makligt tempo hur Lidas vardag på ålderdomshemmet ter sig. Man lär känna hennes närmaste väninnor och förstår tidigt att det är något som inte står rätt till i hennes liv. Hon har en son i livet som hon inte har haft kontakt med på årtionden. Hon nämner även sin syster, som bor i Sibirien och som hon inte heller har någon kontakt med. I total avsaknad av kontakt med sina närmaste släktingar lever hon i stället relativt ensam på ålderdomshemmet, med diverse andra original.
Dokumentären är lyckligtvis textad på svenska, för även om den mesta dialogen är på svenska, är den av en art som verkligen är svår att förstå. Den lilla svensktalande minoriteten har anor från de svenskar som fördrevs från Estland på 1700-talet och som sedan dess har drabbats av många svåra vedermödor under historiens gång.
Lida berättar om ett hårt liv, med tungt arbete i utmanande temperaturer, tvångsförflyttningar i samband med andra världskriget och om hur hennes mor under en deportation födde ett barn som därefter dog. Även Lida och hennes väninnor har förlorat barn, i såväl ung som vuxen ålder. Även om hennes liv känns som en gåta förstår man vid filmens slut lite mer av vad som har hänt i hennes liv.
Filmens foto är stundtals mycket vackert, med dramatiska väderfenomen och ett naturligt ljus som är i det närmaste överjordiskt vackert. Tempot tappar dock fart i filmens andra hälft, och den sista halvtimmen hade med fördel kunnat komprimeras rejält. Filmen är ändå sevärd och öppnade en ny värld av historiska skeenden för mig.
Lida nominerades till Robert Award for Best Documentary Feature och tilldelades Tempo Short Award vid Tempo dokumentärfestival.
Dokumentären har Sverigepremiär den 28 mars, och jag ger filmen tre filmögon av fem.
2018-03-20
