Amr Waked, Ewan McGregor och Emily Blunt i Laxfiske i Jemen.

Regi: Lasse Hallström
Land: Storbritannien
Längd: 107 min.
Filmkategori: Komedi, drama
Premiär: 4 april 2012
Distribution: Svensk Filmindustri
Ålder: från 7 år
Länk till Imdb

Intressant filmidé men ytlig romantik och tröttsamt kontorssnack.
Den stormrike shejken Muhammed (Amr Waked) vill kunna fiska lax i sitt hemland Jemen och investerar glatt en halv miljard i projektet, som ska fixas av brittiska experter. Engelska politiker vill fiska röster på projektet och jemiska rebeller stoppa det.

Ur global synpunkt är det intressant med alla idéer som kan göra ökenområden odlingsbara. I filmen tvingas en sådan lösning fram av karriärlystna byråkrater och maktlystna statsmän, trots att syftet med planen är privat hobbyverksamhet, vilket väcker motstånd hos folkgrupper i Jemen.

Filmmakarnas uppslag är spännande, men de försöker öka underhållningsvärdet genom att lägga in ett tröttsamt triangeldrama på Starlet-nivå och arabiska terrorister i besinningslöst hat. Återigen framställs kvinnor som iskalla, själviska strebrar eller känslostyrka svärmare. Män skildras som modiga skurkar eller geniala hjältar. I filmfiction överdrivs karaktärsdrag för att polarisera och stärka konflikter, men följden blir att stereotypa könsroller och fördomar upphöjs till sanningar. Och det lever filmindustrin på och publiken vill tydligen ha det så.

Inom sin genre är filmen sevärd och förströr oss ganska bra. Det händer saker mellan människor och ingredienserna sex, politik och pengar driver dramat framåt. Castingen är bra. Den kvinnliga huvudrollen Harriet (Emily Blunt) är slank och vacker och slits mellan sin one-night-stand-romans med snygge soldaten och den snygge vetenskapsmannen på jobbet. Stilige shejken är urtypen för sin rollkaraktär och blandar friskt religion och rikemansfasoner. Kristin Scott Thomas gör utmärkt sin minister Patricia Maxwell till en rolig, PR-sugen karikatyr utan skrupler.

Filmfotot av Terry Stacey är fint och musiken av Dario Marianelli så lämplig att den inte märks. Miljöerna är rätt fångade och tempot, klippningen av Lisa Gunning föredömliga. Lasse Hallströms regi bygger på lång erfarenhet och kompetens och skådespelarna gör sina roller bra. Så varför då inte fullt betygspott? Jo, därför att filmen inte berör. Trots mordförsök, svek, otrohet, lögner, hot, sex, intriger och spektakulära scenerier, så är filmen en salongshistoria efter middagen som sveper förbi utan att angå någon. Om man vill ha det, så blir man nöjd. Jag kräver lite mera för att bli engagerad och intresserad.

Tre svaga filmögon för en intressant filmidé med de flesta komponenter för ett filmdrama, men som inte oroar någon.

120327