Melvil Poupaud och Suzanne Clément i Laurence Anyways.
Regi och manus: Xavier Dolan
Filmkategori: Drama
Längd: 159 min.
Land: Kanada
Premiär: 21 september 2012
Distribution: Folkets Bio Länk:
Imdb
Gripande om transsexualitetens dilemma.
Laurence (Melvil Poupaud) undervisar i franska och skriver poesi. Han lever med sin fästmö Fred (Suzanne Clément) i ett kärleksfullt förhållande. På sin 30-årsdag avslöjar Laurence, att han vill byta kön. Omgivningen blir förvirrad. Några försöker förstå, men flera klarar det inte.
Filmen imponerar på flera sätt. Manus och regi av den nu 23-årige Xavier Dolan visar på konstnärlig mognad och insikt om mänskliga relationer. Transsexualism beskrivs utifrån de personer, som på olika sätt har ett förhållande till Laurence, framförallt kvinnan i hans liv, Suzanne. Hon genomgår en svår kris, som hon på olika sätt försöker att bemästra. Hon älskar Laurence och kärleken blir tydlig och sätts på sin spets, när hon tvingas förhålla sig till Laurences nya identitet. Men Laurence är beslutsam och verkar inte ha problem med sig själv som kvinna. Det är andra, som har svårt att orientera sig till hans avslöjande.
Melvil Poupaud gör sin roll bra, men övertygar inte helt som kvinna. Laurence är målmedveten, men verkar inte förälskad i sin kvinnoroll. Smink och kläder verkar påhängda. Hans rörelser och sättet att gå är manliga. Laurence är inte gay, men det borde finnas konflikter i honom, som han antingen förnekar eller har rett ut. Båda lösningarna vore intressanta att få ta del av. Det verkar om Xavier Dolan medvetet ger oss fenomenet transsexualism som en självklarhet för den, som säger sig vara född i fel kropp och att svårigheterna bara ligger hos andra.
Men att vara man eller kvinna är inte en självklarhet för alla heterosexuella. Många får arbeta med att bekräfta och förankra sin könsidentitet på olika sätt. Laurences bestämdhet ger intryck av självupptagenhet, för att inte säga hänsynslöshet. Han verkar ganska okänslig inför andras bekymmer. Omvärlden beskrivs som förstockad och fördomsfull och den attityden känns anklagande och narcissistisk.
Den heterosexuella världen runt Laurence och Suzanne beskrivs bitvis som en maskerad och agerandet ett rollspel för dockor, som ska kontrastera Laurences naturlighet som kvinna. Men hans nya identitet framställs också som mask och inte som en genuin personlighet med en klar linje mellan det yttre och det inre. Laurence blir också en främmande fågel i det bisarra sällskap av gamla groteska sångerskor och cross-dressing-personer i olika åldrar som han får inträde i genom en transvestit.
Xavier Dolan har tidigare skådespelat i sina filmer och spelade huvudrollen i sin fantastiska film Jag dödade min mamma 2009. Han är en brådmogen filmmakare och det ska bli spännande att få se hans kommande produktioner. Hans dramer beskriver ofta människor i marginalen och hur deras egna uttryck hotar rigida könsroller och samhällets låsta normer. Det är alltid uppfriskande att lyfta fram sådana frågeställningar, men frågorna kan också vändas tillbaka till utmanaren själv och det är berättigat.
Tre filmögon för ett spännande filmdrama, gjort med stor engagemang, men som kanske inte övertygar fullt ut i beskrivningen av ämnet transsexualitet och den som kan ha den läggningen.
2012-09-17
Jan-Eje Ferling |