Amanda Pajus och Lukas Holgersson.

Regi: Walter Söderlund
Kompletterande regi: Pontus Klänge
Genre: Deckare/Barnfilm
Skådespelare: Lukas Holgersson, Amanda Pajus, Peter Magnusson, Kajsa Ernst m.fl.
Längd: 83 min
Åldersgräns: Från 7 år
Land: Sverige
Svensk biopremiär: 18 oktober 2013
Distributör: Svensk Filmindustri

Hyfsad barnfilm med usel avslutning.
Lasse och Maja hittar en gammal kista tillhörande släkten Von Broms. Tre ättlingar gör anspråk på kistan, men innan de hinner reda ut vem som egentligen förtjänar den, så blir den stulen. De två unga detektiverna tar sig an uppdraget att hitta tjuven och den stulna kistan.

LasseMajas detektivbyrå – Von Broms hemlighet bygger på den populära barnboksserien om de två unga detektiverna Lasse och Maja. Istället för att försöka dra ut en av böckerna till långfilmslängd så har man tagit det kloka beslutet att skriva en ny berättelse specifikt för filmen. Detta blir tydligt i filmens struktur. Handlingen känns strömlinjeformad och allt flyter på väl. Det känns varken stressat eller utdraget, vilket ofta blir fallet vid filmatiseringar av böcker.

Nya plot-devices dyker upp med jämna mellanrum, och dessa vävs smidigt in i handlingen. Filmen behåller förmodligen en sjuårings nyfikenhet ända fram till slutet, utan att det någonsin blir för mycket att hålla reda på. Det finns ett antal enorma plot-holes, men man får väl ha överseende med detta i en film med så ung målgrupp.

Upphovsmännen kan skryta med att detta är den första svenska filmen där alla miljöer och scenografier är skapade digitalt. Dessvärre gör detta att de flesta miljöer liknar ett mycket gammalt datorspel. I vissa scener fungerar detta paradoxalt nog mycket väl. Det lilla samhället Valleby ser ut som en målning i klara pastellfärger, det känns som om staden har tagits direkt ur en färgglad barnbok.

Om man kan ha överseende med dessa brister, samt att precis alla skådespelare spelar över konstant, så är det i ärlighetens namn ganska underhållande. Man håller en hyfsat jämn nivå, ända till slutet. I de sista minuterna används en låt av ABBA i en så fånig och glättig kontext att det är snudd på helgerån.

Filmen är fortfarande mycket bättre än det oräkneliga antal filmer Disney spottar ur sig varje år, men man når ändå inte högre än till två filmögon.

2013-10-15