Recension: IRL

eye eye eye

IRL
Valter Skarsgård och Happy Jankell i IRL.

Regi: Erik Leijonborg
Manus: Alex Haridi
Genre: Drama
Land: Sverige
Skådespelare: Valter Skarsgård, Happy Jankell, Alba Augst, Magnus Krepper, Vincent Grahl, m.fl.
Ålder: från 11 år
Svensk biopremiär: 25 oktober 2013
Distribution – AB Svensk Filmindustri

Oroande film om mobbing och näthat.
En film om mobbning och näthat i Sverige känns som en het potatis efter flera incidenter under det gångna året.  Erik Leijonborg har byggt sin berättelse på Nic Balthazars novell ”Nothing was all he said” och dennes film ”Ben X” (2007), baserad på samma novell.

16-årige Elias (Valter Skarsgård) bor med sin far och lillebror i en Stockholmsförort. Han har få vänner och medan hans jämnåriga kamrater går på fest under helgerna spenderar Elias sin tid online. I spelet The secret world blir han krigaren S:]ile, som dräper monster i drivor tillsammans med Sc4rlet. Hon är en kvinnlig fighter, som är hans enda bundsförvant, både online och i verkligheten.

I skolan har hans tillbakadragna personlighet gjort honom utsatt för en grupp mobbare med den diaboliska Agnes (Alba Agust) i spetsen. Efter ett otäckt övergrepp så börjar Elias fundera på att ta sitt liv. Som en räddande ängel dyker Sc4rlet upp online och frågar om de inte ska ses på riktigt, IRL. Elias accepterar men när väl mötet sker så blir inget som han tänkt sig. En tillvaro mellan dröm och verklighet inleds.

Detta är emellanåt en tuff film att bevittna. De scener, där Elias mobbas är jobbigt autentiska och när kommentarerna följer honom hela vägen hem över nätet, känns det som det inte finns någonstans han kan fly. Det är även uppfriskande med sekvenser från onlinespelet kontra den ibland skakiga handkameran, som används alldeles för mycket i svensk ungdomsfilm.

De unga skådisarna är bra, där Alba Augusts roll Agnes sticker ut lite extra. Hennes bubblande sadism, som göms bakom ett glatt leende, gör henne till en oväntad men utmärkt antagonist. Filmen skulle faktiskt tjäna på att vara lite längre. Det finns en tvist som avslöjas alltför tidigt och finalen känns för kort för att kunna infria den spänning och laddning som den faktiskt förtjänar. Den lämnar mig därför förvånande oberörd.

I slutändan är detta dock en aktuell och annorlunda berättelse om ett oroande ämne.
Tre filmögon av fem.
2013-10-17
RobertLindberg

Robert “Redec” Lindberg