Trots att Venezuela för närvarande är ett grovt vanskött land i absolut kaos, har Gustavo Rondon Cordova lyckats väl med konststycket att skriva manus till, producera och regissera det lyckade dramat La familia. Den relativt korta filmen (82 minuter) utspelar sig i och kring Venezuelas huvudstad Caracas. Handlingen centrerar sig kring den våldsamme bråkstaken Pedro 12 år, som tycker att det är viktigt att vara stolt och försvara sig mot kränkningar av olika slag.

En dag utsätts han för ett rånförsök som urartar och får mycket allvarliga konsekvenser. Hans pappa Andres inser att sonen nu svävar i livsfara, och de båda flyr från sitt hem hals över huvud. Fadern har dittills varit relativt frånvarande i Pedros liv. Man inser efter hand att de båda har haft en relativt svag relation och att de fortfarande har hemligheter för varandra. När pappan lämnar allt för att skydda sin son blir det allt mer uppenbart hur viktig sonen ändå är för honom, varefter deras relation gradvis fördjupas.

Sonens rollfigur utvecklas till en alltmer ansvarstagande person, som får en större förståelse och respekt för sin pappa. Trots att dialogen är relativt knapphändig för de båda huvudpersonerna handlingen framåt på ett trovärdigt och gripande sätt. Den unge Reggie Reyes (Pedro) imponerar stort med sitt breda känslospann, och han övertygar även med den successiva utvecklingen av rollkaraktären. La familia sätter sig som en klump i halsen och är en film som man återkommer till i tankarna under lång tid framöver.

Filmen är Venezuelas första någonsin som haft världspremiär under kritikerveckan i Cannes, där den nominerades i båda kategorierna bästa film och bästa foto. Vid Stockholms filmfestival 2017 tävlade den om Bronshästen.

La familia har Sverigepremiär den 16 februari; jag ger filmen tre filmögon av fem.
2018-02-12