Recension: Lady Bird

En banbrytande coming-of-age-film om en viljestark ung kvinna berättad med humor och självironi
eye4
Originaltitel: Lady Bird
Regi och manus: Greta Gerwig
Medverkande: Saorise Ronan, Laurie Metcalf, Tracy Letts, Lucas Hedges, Thimothée Chalamet m.fl.
Filmfoto: Sam Levy
Klippning: Nick Houy
Genre: Komedi, drama
Längd: 94 minuter
Land och år: USA 2017
Distribution: UIP
Svensk biopremiär: 9 mars 2018

I Hollywood stod kvinnliga regissörer för ungefär 7 procent av filmerna 2017. Samma procentsats har, med små variationer, gällt i årtionden. Trots att vissa länders filmindustri har högre andel verksamma kvinnliga regissörer är kvinnors tillgång till filmmediet fortfarande begränsat. Ett förhållande som för övrigt gäller världen över och som troligen satt sina spår i kvinnors självbilder.

Som storkonsument av film under mer än ett halvt sekel får Greta Gerwigs nu aktuella ”Lady Bird” mig att uppmärksamma det märkliga faktum att filmer om mäns och kvinnors väg in i vuxenlivet (så kallade coming-of-age-filmer) nästan uteslutande är gjorda av manliga regissörer. De flesta filmerna handlar också om unga män. Möjligheten att se kvinnliga regissörers berättelser om kvinnors coming-of-age har fram till de senaste decennierna saknats helt.

Bland de fåtal kvinnliga regissörer som fått möjlighet att berätta om kvinnors väg in i vuxenlivet kan förutom Sofia Coppolas tidiga ”Virgin Suiciders” (1999) framhållas Lone Sherfigs film ”An Education” (2009), Andrea Arnolds ”Fish Tank” (2009), Gabriela Pichlers ”Äta, sova dö” (2012) och Céline Sciammas ”Girlhood” (2014) och några till. Till denna skara kan nu också fogas den debuterande Greta Gerwig och hennes ”Lady Bird”.

”Lady Bird” är till viss del en självbiografisk film. Greta Gerwig målar ett smart och problematiserande porträtt av sin huvudperson, den viljestarka Lady Bird och hennes relationer till modern, fadern, väninnan, pojkvännerna, skolan och hemstaden Sacramento i Kalifornien. Filmen är fint sammanfogad, över lag välspelad och berättad med humor och självironi.

– Om du älskar Kalifornien har du aldrig firat jul i Sacramento, säger Lady Bird och citerar författarinnan Joan Didon. På väggen i flickrummet hänger ett citat om leda av Leo Tolstoj. Lady Bird längtar ut till den mer avancerade amerikanska östkusten. Där väntar kulturen och livet. Vägen dit är komplicerad. Det handlar om att lita på sig själv och att våga flyga. Igenkänningsfaktorn är stor bland de kvinnor som har, eller har haft, något av Lady Bird i sig.

Tidigare var Greta Gerwig mest känd som skådespelerska och medförfattare till Noah Baumbach film om ”Frances Ha” (2012), den Lady Bird-lika kvinna som vill hitta sin plats i New York. Nu är Greta Gerwig femte kvinna att Oscar-nomineras för bästa filmregi. Hon är också nominerad för bästa filmmanus. Saoirse Ronan (Lady Bird) och Laurie Metcalf (Lady Birds mor) har med intelligenta rolltolkningar stor del i framgångarna. Ronan har nominerats för bästa kvinnliga huvudroll och Metcalf för bästa kvinnliga biroll.

”Lady Bird” har dessutom hämtat hem en Golden Globe för bästa filmkomedi 2018.

Jag ger fyra filmögon av fem till charmiga och faktiskt även banbrytande ”Lady Bird”.
20187-02-14