Kejsarinnan Elisabeth av Österrike, drottning av Ungern, delar av Kroatien, Tjeckien och norra Italien med smeknamnet Sissi var sin tids mest omskrivna och omtalade kvinna. I nu aktuella kostymdramat ”Korsett” porträtteras hon av den österrikiska filmregissören Marie Kreutzer som en obekväm regent i trång korsett och olyckligt äktenskap med Franz Josef av Österrike under andra hälften av 1800-talet.
Redan på 1950-talet spelades tre romantiska Sissi-filmer in i Österrike med Romy Schneider i huvudrollen. Filmerna blev populära i hela Europa, också i Sverige. Sissis historia kan nu också strömmas som TV-serie världen över. Dessutom har hon porträtterats i otaliga böcker och populärhistoriska skrifter. Beroende på vad publiken och tidsandan kräver tillrättaläggs berättelserna fortlöpande. Mari Kreutzer har valt att i sin film fokusera på den trånga kvinnoroll kejsarinnan tvingas att leva med.
Bara en gång sägs kejsarinnan aktivt ha påverkat historiens gång. Det var 1867. Hon hade då en viktig roll för tillkomsten av dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Detta återges sällan i filmatiseringarna. Däremot får vi del av hennes rebelliska tid som ung hertiginna hemma i Bayern, liksom hennes romantiska möten med Franz Josef. En komplicerad relation till en viljestark svärmor som härskar över det konservativa hovet i Wien utelämnas inte heller. Spännande hovintriger och tragiska händelser som två av hennes barns död ingår däremot. Huruvida mordet på kejsarinnan Sissi själv år 1898 förekommer i filmerna ska jag låta vara osagt. Stoff finns trots allt för fler storfilmer och TV-serier, alla mer eller mindre löst baserade på kejsarinnans liv.
Handlingen i Korsett” tilldrar sig under året 1877. Sissi fyller 40 år. En ålder då kvinnor ses som gamla i Österrike. Hon kämpar tappert, ibland under protest, med vikten, utseendet och representationen. Trots 172 cm och fyra förlossningar väger kejsarinnan 50 kilo, läser jag någonstans. Under 1800-talet var ”bleksot” en vanlig diagnos bland överklassens kvinnor. Möjligen är även kejsarinnan drabbad. Diagnosen brukar ses som sin tids kultursjukdom. Den försvann först på 1920-talet. Sissi snör sig hårt i korsetter av djurhudar, är ständigt rastlös och på resande fot. Franz Josef är otrogen. Själv har hon också älskare.
Om Vicky Krieps Cannes-belönade rollgestaltning av Sissi i ”Korsett” helt är historien trogen vet jag inget om. Tillsammans med Marie Kreutzer, som även står för manus, har Vicky Kreips valt att ge Sissis priviligierade men trånga roll som kejsarinna en modernare framtoning. Frågan är bara hur angelägen en film om en missanpassad kejsarinnan i en svunnen tid kan vara för dagens biopublik? Räcker Sissis smärre uppror mot hovetiketten till för att publiken ska beröras? Samma hovetikett tycks för övrigt gälla för kungliga damer än i dag. Den innebär bland annat att vara representativ, om möjligt vacker, kunna le, ta emot blommor och leverera tronföljare.
Själv ser jag filmen nästan 150 år senare, ur ett perspektiv där korsetter liksom kejsarinnor, sedan länge är historia. Väl inne i filmen inställer sig också den berättigade frågan: Varför gav juryn vid Londons filmfestival 2022 ”Korsett” priset för bästa film? Troligen inte bara för att Sissi brukar liknas vid sin tids Lady Di och bådas kvinnoöden rymmer pompa, ståt, viktproblem och tragik. Vilka är då fördelarna med ”Korsett” förutom att Vicky Kreips gör det bästa av sin roll i filmen?
Jag vet inte. Efter att ha sett filmen konstaterar jag att vikt såväl som utseende, om än inte korsett, fortfarande är beröringspunkter mellan gårdagens kejsarinna och västerländska kvinnor av idag. Berörd av kejsarinnans öde eller filmens nytolkning av henne blir jag ändå inte. Sissi framstår inte heller som den moderna kvinna i fel tid som avsikten kan ha varit, snarare blir hon en hyfsad uppdatering av ett gammalt filmkoncept.
Jag ger tre filmögon av fem till ”Korsett”.
23023-03-16
