Filmen börjar år 1944 med en luftstrid, där en amerikansk och en japan landar i fallskärm på en ö i Stilla havet och börjar kämpa, men avbryts av en jättegorilla.
Sedan tidshopp till år 1971. Ett team vetenskapsmän, Bill Randa (John Goodman, nerbantad) och Huston Brooks (Corey Hawkins), lyckas få uppdraget, att utforska en ö i Stilla havet som upptäckts på satellitbild och antas gömma artrikedom och kanske även fyndigheter. Ett gäng soldater under ledning av Preston Packard (Samuel L. Jackson) ledsagar upptäcktsresandena och så gör även anti-krigsfotografen Mason Weaver (Brie Larson). Efter fartygsresan lyckas man med helikopters ta sig igenom det kraftiga ovädret, som omger ön. Den otillgängliga och vackra, förrädiska ön visar sig regeras av jättegorillan Kong och huserar flera farliga, gigantiska urtidsdjur. Kong attackeras med soldaternas vapen och han sopar runt med helikoptrarna som försvar. Några överlever dock och lyckas landa och börjar utforska ön, men även klara ut hur de ska ta sig hem.
”Kong: Skull Island” länkar till flera andra filmer om jättegorillor, ”King Kong” (1933), (1976) och (2005) och däremellan andra varianter på samma tema som ”Gorillas” (2017). Så kom monsterödlorna med ”Godzilla-filmerna” varav ”Godzilla: King of Monsters” har premiär 2019 och ”Godzilla vs. Kong” (2020). Är då inte allt sagt med jättemonster i olika skepnader, vissa godhjärtade och många fientliga. På sätt och vis vet vi, att även om några människor stryker med, så klarar sig en grupp hjältar. Det är barndomens matinéfilmer, strider mellan ont och gott i s/v eller färg eller som nu i 3D. Tekniken är nu (nästan) fulländad. Monstren känns naturliga och rör sig trovärdigt och samspelar övertygande med människor eller andra varelser. Grafiken imponerar, men äventyren är i stort de samma. Vilket inte hindrar att filmupplevelsen är rasande kul och spännande.
Filmen inspelad i Vietnam och USA och skickligt och gentilt fotad av Larry Fong. De exotiska landskapen och miljöerna presenteras storslaget med härliga flygbilder. Naturen är både bedövande vacker, men kanske mest, mystisk och hotfull. Hettan dallrar och den fuktiga luften målar ljuset i mjuka akvareller. Inledningen är i sepia och ska, kanske ge tidsenlig dokumentär känsla. Man vet, att stridscener och mäktiga monsterfighter är skådespelare med green screen. Men ”ändamålen helgar medlen” och här berättas sagor och varje verktyg, som rätt visualiserar handlingen är berättigad.
Samuel L. Jackson är kanske den starkaste profilen i filmen som militärledaren Packard, besatt att bekämpa verkliga eller inbillade fienden till sista blodsdroppen. Tom Hiddleston som James Conrad gjorde stort intryck på mig i fantastiska TV-serien ”The Night Manager” (2016) som gav honom en Golden Globe 2017 för bäste skådespelare. Han har en elegant närvaro, men stål i tanke och nävar, alltid en vinnare och kvinnornas stiliga favorit. Brie Larsons roll som fotografen Weaver känns som ett tillägg, en vacker kvinna bland idel män, men som också visar mod och färdighet. John C. Reilly, en alltid intressant karaktärsaktör, gör utmärkta överlevaren Hank Marlowt, som bott bland naturfolk i 28 år och nu får chans att komma hem igen. Det är sammantaget en bra ensemble och typecastingen är lyckad med de olika karaktärerna.
Det är en bra äventyrsfilm, inte bättre eller sämre än många andra i genren, men en storfilm med tanke på driven teknik, bra regi av Jordan Vogt-Roberts, som kanske mest är känd för sin prisbelönade ”The Kings of Summer” (2013).
”Kong: Skull Island” har vidare rappt tempo samt är snygg att se. Manus är okej med kvicka dialoger och rent från tunga utläggningar och onödigt tjafs. Blandning av känslosamhet, skräck, hjältekultur och saga. Men sammantaget en bra storfilm med äventyr och spänning, även om storyn är standard i genren.
Filmen får tre filmögon av fem.
2017-03-07
