För hela Sverige blev Kim Anderzon känd som Siv Åman i ”Sällskapsresan” och för sin medverkan i två Göta Kanal-filmer. Under 70- och 80-talen var Kim Anderzon också Pistolteaterns okrönta primadonna och Stockholmspublikens älskling i Dario Fo-pjäser som ”Fri kärlek” ”En kvinna” och ”Vi betalar inte! Vi betalar inte!” Fram till 2010 framträdde hon i de feministiska soloföreställningarna ”Änglasug” och ”Vivagina” på Mosebacke Etablissemang under många bejublade säsonger.
Kim Anderzon gick bort i cancer 2014. Hennes sista roll var i Eugène Ionescos pjäs ”Den skalliga primadonnan”. Nu har Kim Anderzons dotter Tintin Anderzon (research och intervjuer) och Tintin Anderzons halvbror Fredrik Egerstrand (regi) gjort en dokumentär om Kim Anderzons unika sätt att fånga sin publik. Dokumentären har också blivit en film om hennes stoiska kamp med cancern under de sista åren.
Filmmakarna har medvetet valt att lämna Kim Anderzons privatliv och jämtländska bakgrund därhän och koncentrerat sig på hennes insats som skådespelerska. Det räcker kanske för att ge den teaterintresserade en bild av skådespelerskan Kim Anderzons karriär och unika förmåga till kontakt med sin publik. För ett helgjutet porträtt saknas ändå viktiga pusselbitar. Vi vill veta vad som drev Kim Anderzon framåt. Varifrån kom hennes oräddhet? Hennes vilja att chockera? Engagemanget i kvinnofrågor? Vad gjorde henne till den politiska skådespelerska hon faktiskt var?
Dokumentären visar inslag från föreställningar på Pistolteatern och Mosebacke som väl fångar Kim Anderzons unika sätt att möta sin publik. Hon är modig, fysisk, ironisk och slagkraftig och hon har publiken helt i sin hand. Skådespelaren Krister Henriksson vittnar om att samarbetet med Kim Anderzon hjälpte honom att släppa på garden och våga utelämna sig till publiken.
Kim Anderzon imponerar, inte bara i sitt mod som skådespelerska, utan också i modet att närma sig sin egen död. Dokumentären följer henne på en behandlingsresa till Tyskland och i sminket inför en föreställning av ”Den skalliga primadonnan”. Den låter oss också vara med henne sista kvällen innan hon dör.
En bräcklig och medicinerad Kim Anderzon ger då fest på Wasahof där hon tar farväl av vänner och kollegor. Med hennes egna ord: ”en minnesstund, fast liket lever”. Stämningen är glad och hon går runt och pratar, stödd på käppen och sin man. Enligt skådespelaren Björn Granath ska hon ha sagt: ”Jag älskar livet och jag älskar er. Kom så kramas vi, så ska jag gå sen”. Vad gjorde henne till den modiga primadonnan inför döden som hon faktiskt också var?
Det blir tre filmögon av fem för ”Kim – en skallig primadonna”.
2017-03-08
