Recension: Justin Bieber: Never Say Never 3D

eye eye eye eye   

juistinbebernevesaynever

Regi: Jon Shou
Premiär: 23 mars 2011
Distributör: United International Pictures

Ett pandemiskt fenomen ur internet.
Justin Bieber är en tonårig sångare och låtskrivare som gjort kometkarriär. Uppriktigt sagt, visste jag inte vem Justin Bieber var före pressvisningen och får delvis ursäkta mig med min ålder och annan musiksmak. Men filmen är intressant och skildrar hur the boy-next-door blir världsartist. Hans sång hörs inte mycket av, eftersom allt dränks av flickfansens skrik på konserterna. Men filmens berättelse om hur underhållningsindustrin idag skapar sina stjärnor med masshysteri via nätet och hur affärsmän och managers genast hakar på och maximerar profit och framgång är fascinerande. Man erkänner i filmen, att det är småflickors twittrande, som lyft fram Justin Bieber.

Justin Biebers oförställdhet och enkelhet som artist och scenpersonlighet svarar på en längtan efter en frisk, fräsch ikon efter föregångarnas mer problematiska image och livsstil. Filmen är dokumentär och följer Justin från tidiga år vid sitt trumset i plast i hemmet till det intensiva turnélivet under 2010 och jättekonserten på Madison Square Garden. Han har flera föräldragestalter omkring sig, som skyddar honom från påträngande fans och kanske även drogkulturen, som ofta tar över popartisters liv.

En underhållande och fängslande film om hur en modern storstjärna skapas och växer fram. 3D-tekniken tillför, vare sig här eller annars, något till upplevelsen. Fyra filmögon för en intressant filmberättelse, gjord med stor energi, bra klipp och filmfoto, och som inspirerats av den amerikanska drömmen.

Jan-Eje Ferling