Ashton Kutcher som Steve Jobs i Jobs.
Regi: Joshua Michael Stern
Manus: Matt Whiteley
Skådespelare: Ashton Kutcher, Dermot Mulroney, Josh Gad m.fl.
Speltid: 128 min.
Genre: Drama, biografi
Svensk biopremiär: 8 november 2013
DVD-premiär: 12 mars 2014
Åldersgräns: Barntillåten
Distributör: AB Svensk Filmindustri
Länk till Imdb
Halvdan skildring av it-legend.
Jobs är den sanna historien om bortgångne Apple-grundaren och it-legenden Steve Jobs. Filmen skildrar Jobs resa från bekymmersfri hippie till affärsman med ikonstatus. Vi får se hur det hela började på 70-talet, när en barfota Steve Jobs hoppar av college och börjar intressera sig för sin kompis Steve Wozniak’s utveckling av persondatorn.
Början av filmen lyckas skapa autentisk 70-tals känsla. Det är charmigt att följa hur Jobs och hans begåvade och nördiga vänner jagar investerare på teknikmässor, bygger persondatorer i pappas garage och ringer med i telefon med sladd. Företaget Apple grundas och nu lägger filmen större vikt på styrelsebråk, där styrelseledamöter getts mera framträdande roller än de kreativa visionärerna bakom Apples produkter.
Filmen är dessvärre väldigt osammanhängande. Det görs för många tidshopp, som inte förklaras och som bara skapar förvirring. Det medges att det är svårt att klämma in 27 år av ett fullspäckat liv på 2 timmar, och det märks. Resultatet blir, att de bara skrapar på ytan, utan att göra några djupdykningar i vare sig karaktärerna eller företaget. Mycket lämnas oklart. Handlingen känns alltför välbekant med andra filmer i samma genre; ambitiös ung man blir rik, vänner och familj glöms bort.
Man får dock med sig lite av Jobs anda, att inte nöja sig med det världen har att erbjuda, utan istället konstant förbättra den. Men filmens hyllning till de missanpassade nördar, som vågar tänka utanför samhällets ramar, känns komma lite för sent. Jobs lånvariga bråk med Bill Gates nämns bara i ett ensidigt telefonsamtal, som varar i några sekunder.
Man blir också besviken att filmen inte täcker den nyare teknik, som Apple kom med efter att Jobs återtagit vd-positionen på 90-talet. Filmen första scen visar hur Jobs år 2001 presenterar en Ipod med ”tusen låtar i din ficka”. Men man återkommer inte till tidpunkten. I stället läggs alltför stor vikt vid affärsmässiga konflikter på 80-talet.
Ashton Kutcher spelar förvånansvärt bra. Han sätter Jobs speciella gångstil och gester, även om det är svårt att förbise, att han inte är i närheten av Jobs karismatiska personlighet.
Filmer faller på att den är för osammanhängande och får därför bara två filmögon.
2013-11-06
Melinda Fedreus |