Isle of Dogs av Wes Anderson är en underhållande film för alla åldrar som bjuder på både skratt och tårar. Vi får följa 12 årige Atari Kobayashi (Koyu Rankin) på hans jakt efter sin hund Spots (Liev Schreiber) som blivit förvisad till Skräpön tillsammans med stadens alla hundar. Ataris beskyddare, som även är den kattälskande Borgmästaren (Akira Takayama), är den som efter ett utbrott av hundinfluensa tagit beslutet om förvisningen.
När Atari kommer till ön så blir han vän med en grupp lösdrivande hundar. Tillsammans går de på en farofylld resa med vildmarker och skräp framför sig, och Borgmästarens män hack i häl bakom sig.
Att Isle of Dogs utspelar sig i Japan och på japanska var en spännande faktor som ökade den redan underliga och surrealistiska känslan. Hundarna pratade dock engelska och var de enda i filmen som textades. I de flesta filmer med djur som huvudkaraktärer brukar människor och djur prata samma språk till publiken utan att förstå varandra. En smart lösning var att istället låta japanskan (människornas språk) vara otextad och på så vis berätta historien helt från hundarnas perspektiv, tittarna förstår lika lite ”människospråk” som dem.
Isle of Dogs har den typiskt ”Wes-iga” stilen som bara han kan skapa. En värld som skulle kunna vara verklig, men väldigt avskalad och samtidigt överdriven. Filmen har den karaktäristiska tidlösheten med en märklig ton över sig som så ofta präglar Andersons verk. Hans historier pendlar raskt mellan lättsamt komiska situationer och djupa känslor, Isle of Dogs är inget undantag. Har man sett några av Andersons tidigare filmer som t ex The Fantastic Mr Fox (2009), Moonrise Kingdom (2012), The Grand Budapest Hotel (2014) m.fl. så vet man hur nostalgi blandat med begrundande och ett lätt leende på läpparna kommer följa dig hem från biografen.
Den imponerande stop-motion tekniken som används (där dockor/modeller flyttas bild för bild för att simulera rörelser) bidrar med detaljer och förhöjer den surrealistiska känslan. Bildspråket innehåller, precis som alla andra aspekter av filmen, starka motsatser av extrema och minimalistiska element. De starka färgerna på den annars färglösa Skräpön, de detaljrika skrotkuberna som tillsammans skapar platta landskap och de symmetriska åkningarna i kaosartade situationer är några av de sakerna som gör filmen så fantastiskt vacker, unik och perfekt på bioduken.
Den udda flocken av skrangliga alfahanar styrs av diplomatiska omröstningar, något som inte alltid är så praktiskt på den annars odiplomatiska Skräpön. Den trofasta och blinda kärleken till människor är hundarnas drivkraft genom hela filmen. Med undantag för den förvildade och envisa gatuhunden Chief (Bryan Cranston) så räcker det med åsynen av Atari för att flocken ska skutta fram av glädje, trots den grova vanvården och utvisningen de fått genomlida. Ännu en av filmens starka kontraster mot ägarnas tillsynes likgiltiga förhållande till sina forna familjemedlemmar.
Förutom Chief så består flocken även av Rex (Edward Norton), King (Bob Balaban), Boss (Bill Murray) och Duke (Jeff Goldblum). Andra stora namn som röstar åt filmens hundar är bl. a. Scarlett Johansson, Yoko Ono, Tilda Swinton m. fl.
De stundtals långa tystnaderna i filmen var fina och bidrog till filmens balanserade kontraster, men blev mot slutet en aning tradiga. När filmens egentliga handling tog en vändning med ca 30 min kvar så kändes resten av filmen lite platt i sitt försök till en storslagen avrundning.
Trots det kommer Isle of Dogs vara en av årets mest minnesvärda filmer och klättrar välförtjänt upp på troféhyllan med halvknasiga toppfilmer.
Regissören Wes Anderson vann Silverbjörnen 2018 som Best Director vid Berlin International Film Festival
Isle of Dogs får fyra av fem filmögon.
2018.03.28
