Recension: Inte ens det förflutna

eye eye eye eye

inteensdetförflutna

 Regi: Erik Leijonborg
Manus: Fredrik T olsson, Erik Ahrnbom
Filmkategori: Thriller
Längd: 90 min.
Land: Sverige
Från ålder: 15 år
Premiär: 20 juli 2012
Distribution: Svensk Filmindustri
Länk: Imdb

Bra svensk thriller i spännande miljöer.
Maria Wern (Eva Röse) är polis och blir plötsligt hotad till livet av en anonym person. Snart drabbas andra i hennes närhet av ond, bråd död och mystiken tätnar om vem som förföljer och med vilket syfte.

Filmen är en lyckad svensk thriller. En del av segern går till det underbart vackra filmfotot av Calle Persson. Filmens locations är välvalda. Idylliska Visby kontrasterar det dramatiska, ödsliga Stora Karlsö, som i höstmörker ger rätt miljö för isolering och hemska faror.

Castingen är utmärkt. Flickvännerna, som i filmen träffas för att jubilera, spelas av handplockade begåvningar ur svensk aktörbank. Deras olikheter ger rätt stämning och bidrar till att gestalta konflikterna. Vackra Eva Röse har huvudrollen och gör den med inlevelse och karisma. Jag misstänker att Maria gör en del yrkesmissar som polis, men här gynnar hennes blundrar filmens spänning och då må det vara hänt.

Filmens upplösning är ganska traditionell och våldspersonens motiv inte så övertygande. Vissa händelser är rätt förutsägbara. Det drar ned poängen lite. Men filmen är som helhet spännande och filmmakarna har fått bra tempo och snärt på replikerna.

Fyra filmögon för en bra thriller i utmärkta environger, välfångade av en skicklig filmfotograf, som också ger rättvisa åt Eva Röses intagande utstrålning.
20120709
Jan-Eje Ferling