Filmen utspelas i 1960-talets Polen. Där har Anna (Agata Trzebokowska), nu 18 år gammal, vuxit upp i ett kloster sedan hon blivit föräldralös som liten.
Anna är helt inställd på att leva sitt liv som nunna, men innan dess insisterar klostrets abbedissa på att Anna måste träffa sin enda levande släkting, mostern Wanda (Agata Kulesza). Motvilligt men lydigt lämnar Anna för första gången i sitt liv klostrets trygga väggar bakom sig och ger sig iväg.
Mostern Wanda arbetar som åklagare och är en olycklig kvinna. Hon dövar sin ångest och svåra känslor med alkohol, tobak och män. Det är Wanda, som talar om för Anna att hon döptes till Ida, att hon är judinna och att föräldrarna mördades under andra världskriget. Den oskuldsfulla och oförstörda unga kvinnan Anna, som hittills levt sitt liv i den lugna trygga klostermiljön, kastas nu rakt in i en ny värld av ondska och grymheter, som hon inte trodde existerade.
Denna bittra sanning öppnar upp en resa för de två kvinnorna. Tillsammans vill de tillbaka till byn där föräldrarna levde. De vill försöka hitta svar på frågan hur de dog och var de ligger begravda. Det är två mycket udda typer som ger sig iväg, som Wanda själv rått uttrycker sig “en slampa och ett helgon”.
Filmen är också en historisk tillbakablick. Mellan 1939-1945 förlorade Polen en femtedel av sina medborgare under den blodigaste konflikten i människans historia. 50 miljoner människor miste livet under kriget, varav 10 miljoner i nazisternas koncentrationsläger.
Ida är Polens Oscarsbidrag 2014 och har hittills vunnit över 30 olika internationella priser. Mycket bra skådespeleri och fantastiskt fint filmat.
Jag tycker mycket om Ida. Den är melankolisk och grå, men den gnistrar till starkt emellanåt och då känner man sig lycklig över det “lilla” i livet.
Jag ger Ida fyra filmögon av fem.
2014-10-14