Sommaren 1978 har författaren Klas Östergren (David Fukamachi Regnfors) idétorka och är utan pengar. Han får förskott av en förläggare för att skriva en modern version av Strindbergs Röda rummet. Ett inbrott länsar hans lägenhet på allt utom skrivmaskinen. På en boxningsklubb träffar han Henry Morgan (David Dencik), som erbjuder Klas att bo i hans stora våning på Hornsgatan. Henry är jazzpianist och hans bror Leo Morgan (Sverrir Gudnason) en missbrukande, psykiskt instabil poet. Klas dras in i Henry Morgans äventyrliga liv, som senare hotar dem båda till livet. Han börjar på en ny bok om bröderna Morgans dramatiska och riskfyllda liv, Gentlemen, med länkar till Sveriges dåtida förmögna elit, som i hemlighet tillverkar och levererar vapen till nazisternas tredje rike.
Boken med samma titel kom ut 1980 och blev en storsäljare. Klas Östergren är en mästare på att bygga och beskriva komplicerade intriger. Boken Gentlemen har alla ingredienser av sex, pengar, thriller och politik i lyxförpackning, och så har också filmen. Hans filmmanus följer boken och dialogerna är skarpa och avskalade från tomma fraser. Det är skickligt. Filmens tidshopp komplicerar den redan invecklade historien. Många tillbakablickar är i svart/vit. Den välspelade jazzmusiken av Jonas Kullhammar, som fick årets Jazzpris av Kungliga musikaliska akademin, fläskar härligt på genom hela filmen. Mattias Bärjed har skrivit övrig filmmusik.
Tidsmiljöer, scenografi och attribut beskriver in i detalj och mycket skickligt epoken 70-tal och vore verkligen värt ett prestigefyllt filmpris. Så vore också den imponerande regin av Mikael Marcimain, som tidigare gjorde Call Girl från 2012 och de prisbelönta tv-serierna Upp till Kamp från 2007 och Lasermannen från 2005. Han styr skickligt de lysande aktörerna i filmen. Filmfotot av Jallo Faber visualiserar suveränt bokens olika miljöer. Klippningen av Kristofer Nordin har bra tempo på berättelsen och ingen bild är för lång eller för kort. Filmmakarna skapar filmiskt en stämningsfylld och trovärdig gestaltning av bokens effektivt berättade epokdrama.
Men vi förförs också av filmen komponenter, som var för sig är av yttersta kvalitet, även om storyn och intrigen i sig inte är något nytt. Det har gjorts massor av efterkrigsfilmer som bättre eller sämre berättat historier om skumma vapenleveranser, korrupta politiker, utsiktslösa kärleksrelationer och ond, bråd död. Men filmkonst är att med alla medel förtrolla oss och det visuella berättandet kan därför ibland bli långt bättre än basberättelsen. Och så är det till stor del med Gentlemen. Men filmen är bra i alla fall. Den är underhållande och vi får använda våra sinnen och njuta av ljud och bild och även försöka hänga med i det komplicerade dramat.
David Dencik är en briljant aktör. Han använder hela sin kropp för att gestalta den mutbare, dristige Henry Morgan och gör det med charm och övertygelse. Brodern Leo är duktigt spelad av Sverrir Gudnason, en roll, som pendlar starkt mellan stora, dramatiska utspel och intima, känsliga partier.
Gentlemen visades i år på Toronto Film Festival och fick blandade omdömen. Filmen öppnar Stockholms Film Festival 2014 och är nominerad till Bronshästen för ”Bästa film”.
Filmen får fyra starka filmögon av fem.
2014-10 28
