Mikael Persbrandt och Tobias Zilliacus i Hypnotisören.

Regi: Lasse Hallström
Filmkategori: thriller, drama
Längd: ca 2 timmar.
Land: Sverige
Från ålder: 15 år
Premiär: 28 september 2012
Distribution: AB Svensk Filmindustri Länk:
Imdb

Hallström lyfter Keplers mordgåta.
En familj mördas i Stockholm, men sonen Josef 15 år (Jonatan Bökman) överlever med svåra skador och äldsta dottern saknas. Kriminalkommissarie Joona Linna (Tobias Zilliacus) tar sig an fallet och ber hypnotisören Erik Maria Bark (Mikael Persbrandt) att få Josef att vittna under hypnos.

Hypnotisören är baserad på Lars Keplers (författarpseudonym för Alexander och Alexandra Ahndoril) storsäljare och debutroman. Filmen är en storsatsning med svenske Hollywoodregissören Lasse Hallström och hans vackra hustru Lena Olin, som spelar hustrun till hypnotisören. Paret är mycket skickliga i sina yrken och är behållningen i filmen. Lena Olins smårynkor bidrar till hennes känsliga uttryck och hennes rollporträtt berör mest i filmen.

För Hallström är förmodligen filmen bara en i raden av de otaliga kriminalfilmer, som produceras årligen, inte minst i USA, men han lyckas utmärkt med att skapa stämningar och få aktörerna att gestalta sina roller. Men Hallström verkar ändå inte kunna rå på det svenska filmallvaret och dess högtidliga självgodhet riktigt. Det är att beklaga, för tempo och uttryck blir lidande.

Berättelsen är uppbyggd som en traditionell deckare med mord och jakt på en gärningsman och slutet blir därför ganska förutsägbart. Men det är spektakulärt gjort och inget har sparats på effekter och resurser. Svensk film behöver ett lyft och här har allt gjorts för en pangsuccé.

Filmframgångarna med Stig Larssons böcker har gett mersmak och svenska folket verkar ha en omättlig aptit på mordgåtor. Film är business, men också en konstnärlig uttrycksform, som riskerar att aldrig få växa och mogna i svensk films jakt på framgång och snabb profit.

Filmen är dock underhållande och spänningen hålls vid liv ganska länge. Det finns luckor i logiken ibland, men dramat växer och förgrenar sig och omdömet trubbas av i händelsekedjan och det är okej i denna filmkategori.

Tobias Zilliacus är ett friskt inslag i filmgenren och gör sin roll med skärpa och allvarsamhet. Mikael Persbrandt har, trots sina många filmroller, svårt att frigöra sig från svensk teatertradition med dess tonfall och poser. Rollkaraktären Bark, en skandaliserad läkare med hypnos som specialitet, blir en ganska osannolik figur och när han praktiserar sina suggestioner blir det nästan pinsamt fånigt.

Tre starka filmögon för Hallströms proffsiga regi, Olins övertygande inlevelse och skickliga agerande samt Mattias Monteros vackra filmfoto.

2012-09-22