Gemma Arterton som Gretel och Jeremy Renner som Hansel i Hansel & Gretel: Witch hunters.

Regi och manus: Tommy Wirkola
Producenter: Will Ferrell, Adam McKay
Skådespelare: Jeremy Renner, Gemma Arterton, Peter Stormare, Famke Janssen m.fl.
Originalmusik: Atli Orvarsson
Filmkategori: Action, fantasy, horror
Längd: 88 min
Svensk biopremiär: 27 februari 2013
Distributör:
Länk till Imdb

Våldsam och blodig fortsättning på klassisk saga.
Filmen börjar med en kort återblick på den välkända sagan av bröderna Grimm om Hans och Greta, som överges av sin far i skogen och hittar pepparkakshuset med häxan. Sedan hoppar filmen fram några år och vi får se en fantasifull fortsättning på historien. Hansel (Jeremy Renner) och Gretel  (Gemma Arterton) är inte längre två rädda syskon. De har vuxit upp och blivit tuffa, mycket tuffa. Utrustade med allehanda otidsenliga vapen har de blivit prisjägare som försörjer sig på att fara land och rike runt för att jaga elaka häxor.

Hansel & Gretel: Witch hunters är skriven och regisserad av Tommy Wirkola som också gjort Död snö 2009 om nazi zombies och det märks även  denna film.  Fokus ligger på slagsmål i kampen mellan det onda och det goda. 3D är effektfull här. Det flyger pilar, häxor på kvastar och blodiga kroppsdelar in i biosalongen. Stundtals känns det vidrigt med alla kroppsdelar och allt blodstänk. Men det är skickligt presenterat.

Hansel är atletisk med svällande biceps och Gretel har djup urringning och tajta kläder. Båda bär svart läder och bär omkring en vapenarsenal som agent Bourne skulle varit avundsjuk på.

Med detta inser man att själva historien inte är speciellt originell. Ändå är det en rätt underhållande film. Den är välgjord och har bitvis en torr humor.  Coola one-liners framförs med bister uppsyn och det är fartfylld action så det räcker. Häxorna ser skrämmande ut och är riktigt serietidningsonda.

Skådespelarna i titelrollerna gör sitt jobb bra och är välvalda till sina roller. Det gäller mest att se sexiga ut och visa ett kallt, modigt sinnelag. Och det fungerar. Famke Janssen gör sin ärkehäxa med elegant ondska. Peter Stormares sheriff blir köttmos ganska snart, men tills dess gör hans sin maktsnubbe med sagolik brutalitet och elakhet.

Musik, filmfoto och den fantastiska grafiken ger filmen sammataget ett bra underhållningsvärde. Man vet hur sagan slutar, men rycks ändå med av spänningen.

Filmen får tre filmögon för sitt goda underhållningsvärde, trots sin platta intrig och stereotypa karaktärer och händelser.
2013-02-26