Recension: Hotell Gyllene Knorren

Inget filmöga.

hotellgyllneknorren

Regi: Mikael Syrén
Speltid: 90 min.
Premiär: 23 februari 2011
Distributör: AB Svensk Filmindustri

Platt och fånig familjefilm
Julkalenderns familj Rantanen och deras hotell har blivit långfilm. På pressvisningen fanns ett stort antal barn i publiken, som inte verkade roade. Skratten var få och engagemanget lågt.

Filmen består krystad situationskomik och en rad platta skämt. Det sega tempot gör att allting blir förutsägbart. När det lustiga händer, är vi redan uttråkade.

Filmfotot av Adrian Biddle och scenografin är utmärkta. Stina Ekblad, som en mild variant av Cruella de Vill i 101 dalmatiner, vet vad hon gör och gör det bra. Men övriga skådespelarinsatser är så undermåliga, att hennes proffsiga insats inte förmår lyfta filmen från bottenläget.

Regissören Mikael Syrén och producenten Stephen Herek verkar ha sneglat på amerikanska förlagor i samma genre. Pappor som gör bort sig. Mammor som är prudentliga och försöker håller ordning. Barn som begriper bättre än vuxna. Charmiga djur som förmänskligas och vinner poäng.

Men herrarna Syrén och Herek borde i stället sökt andra ideal eller, ännu hellre, försökt hittat ett eget, personligt uttryck. Det finns många svenska barnfilmer, som vunnit internationell spridning och som fortfarande roar sin publik. Från dem borde man hämtat inspiration och kunskap.

Felet ligger naturligtvis hos Svenska Filminstitutet, som sålt sin själ till den amerikanska underhållningskulturen, i brist på egen profil och smak.

Jan-Eje Ferling