Regi: Adrian Grunberg
Manus: Mel Gibson och Adrian Grunberg
Land: USA
Längd: 96 min.
Filmkategori: Action, drama
Premiär: 11 maj 2012
Distribution: AB Svensk Filmindustri

Mel Gibson i högform i blodigt fängelsedrama.
“Gringo” (Mel Gibson) är rånare och på flykt med 2 MUSD i bagaget, när han tillfångatas av poliser och hamnar i mexikanskt fängelse. Där får han använda alla sina kriminella färdigheter för att överleva.

Mel Gibson hade en svacka för ett par år sedan. Framgångarna räckte inte. Han ville gå vidare, men visste inte hur. I filmdramerna The Beaver 2011 och Edge of Darkness 2010 försökte han bredda och fördjupa sina filmkaraktärer och sin talang med ojämna resultat. I Get the Gringo är han tillbaka i full actionstil igen och han gör det fullt ut och med fullt ös. Han har kroppen, karisman och närvaron med sig. Filmen är traditionell i sin genre och ganska förutsägbar, men det är ändå spännande, från början till slut.

Castingen är utmärkt av både biroller, huvudroller och statister. Det tuffa, slitna cheferna på båda sidorna om gallret, är utan skrupler och korrupta till tänderna och spelas briljant av bl.a. Peter Stormare, Bob Gunton, Daniel Giménez Cacho och Jesús Ochoa. Barnstjärnan Kevin Hernandez gör fängelsekillen, som brådmognar i den hårda miljön. Hans relation med Gringo är rätt osannolik, men den tillför charm och hjärta till den annars brutala berättelsen och omgivningen.

Regin är mycket kompetent både i masscenerna och i mera intima sammanhang. Benoìt Debies filmfoto hänger bra med i svängarna och fångar suveränt såväl biljakter som masslakter på fängelsegården. Tortyrscenerna är grymma och skonar varken kvinnor eller barn, men verkligheten är säkerligen tuffare. Musiken av Antonio Pinto är välblandad och valet av mexikansk populärmusik som psykisk misshandel i fängelset är en raffinerad gissling.

Fyra filmögon, varav minst två för Mel Gibson som Gringo, och övriga för regin, tempot och ett både obarmhärtigt och lite medmänskligt filmmanus.

120502
Jan-Eje Ferling