Recension: Gone

gone.jeye eye

 

Regi: Heitor Dhalia
Manus: Allison Burnett
Skådespelare: Amanda Seyfried, Jennifer Carpenter, Wes Bentley, Sebastian Stan
Längd: 95 min.
Filmkategori: Thriller, drama
Land: USA
Biopremiär: 7 december 2012
Åldersgräns: 15 år
Distributör: Walt Disney Pictures
Länk Imdb

Några luckor i en annars småspännande thriller.
Jill (Amanda Seyfried) lyckades en gång fly från en okänd våldsman, som hon påstod kidnappat henne. Omgivningen menar att händelsen var inbillad och misstror Jill, som har haft psykiska problem och vårdats för det. När Jills syster Molly (Emily Wickersham) spårlöst försvinner är det därför ingen som tror Jill eller vill hjälpa henne. Hon måste försöka lösa förvinnandet på egen hand.

Filmens huvudkaraktär Jill spelas av Amanda Seyfried som tidigare gjort minnesvärda rolltolkningar, t.ex. i Mamma Mia 2008. Hon är en snygg tjej och visar även i Gone att hon också kan agera, trots ett mediokert manus.

Castingen är bra för övriga roller bl.a. Daniel Sunjata och Wes Bentley som hårdföra, okänsliga poliser och Sebastian Stan som systerns pojkvän Billy.

Gone är som thriller traditionellt uppbyggd, men når inte ända fram. Handlingen har vissa luckor i logiken, som man får lägga åt sidan för att kunna hänge sig åt komplotten. Men det är spännande ibland, inte minst när Jill går rakt in i drakens grotta för att finna sin syster.

Filmfotot är godkänt med vackra svep över Oregon. Ljud och klipp är tajmade för att bygga upp stämningar. Regin är ganska platt, men fungerar för genren. Knepen för att bygga upp spänningen känns igen i filmkategorin och slutet är ganska förutsägbart. Men som popcornfilm en fredagskväll på bio eller som DVD i hemmasoffan är den okej. En B-film som roar, men man snabbt glömmer och som inte gör några avtryck i filmhistorien.

Filmen får två filmögon för vackra Amanda Seyfrieds insatser och för en lite annorlunda, hyfsad story med vanliga ingredienser för en B-film i thrillerkategorin.
2012-12-04
Robert Angermund