Recension: Flight

eye eye eye eye

Flight 

Regi: Robert Zemeckis
Manus: John Gatins
Skådespelare: Denzel Washington, Nadine Velzquez, Carter Cabassa m.fl.
Speltid: 138 min.
Filmkategori: Drama
Land: USA
Ålder: från 11 år B
Biopremiär: 25 januari 2013
Distributör: United International Pictures
Länk Imdb

Spännande drama om sanning och lögn och en pilot med missbruksproblem.
Whip Whitaker (Denzel Washington) är en alkoholist och drogberoende pilot, som efter en festnatt ska flyga ett passagerarplan till Georgia. Under flygningen går planet sönder och Whip lyckas rädda alla utom sex liv genom att kraschlanda. Whip blir hjälte tills han tvingas erkänna sig som missbrukare och får ta konsekvenserna av det.

Filmen är en omskakande upplevelse på flera sätt. Inledningen visar ett flygdrama, som är mycket skickligt och realistiskt filmat. När utredningarna startar om flygolyckan, tecknas en studie av en alkoholist, vars liv faller sönder och som till sist måste välja mellan fortsatt livslögn eller att stå upp för sanningen om sig själv.

Oscarsvinnaren Denzel Washington gestaltar briljant den alkoholiserade piloten. Han är kraftfull i utbrotten, men spelar aldrig över. Med små medel, som ett ögonkast eller ryckningar på hakan, avslöjar Washington en man med djupa inre moraliska konflikter. Även om Washington dominerar filmen, så backas han skickligt upp av starka biroller. Kelly Reilly spelar gripande och konstfullt narkomannen Nicole, som håller på att gå under, men hittar en lösning och förmår välja och välja bort. John Goodman agerar med humor och värme Whips knarklangande bror. Don Cheadle spelar med stor närvaro den obehagligt manipulative advokaten Hugo Lang.

Manus av John Gatins är en såväl dynamisk som intim skildring av en man i social och mental kris. Dialogen är sparsam, men alltid rätt. Det lögnaktiga spelet av Whip, facket, flygbolaget, försäkringsbolaget och jurister är utmärkt berättat.

Prisbelönte regissören/producenten Robert Zemeckis vann en Oscar för Forrest Gump 1994. I Flight ger han imponerande effektiv och inkännande regi. I samverkan med filmfotografen Don Burgess skapar de en dramatisk flygplansolycka, som känns skrämmande verklig.

Men filmen är lite för lång. De utdragna förhandlingarna och killsnacket runt Whip blir lite tungrott ibland. Men som helhet är filmen mycket fängslande och underhållande.

.Fyra starka filmögon för ett ytterst välgjort och fascinerande drama med spektakulära inslag och en stark personskildring, som förmodligen var den bästa under filmåret 2012.

2013-01-16
JanEjeF

Jan-Eje Ferling