Recension: Faro

eye eye eye eye

faro
Clara Christiansson i Faro.

Regi: Fredrik Edfeldt
Manus: Karin Arrhenius Genre: Drama
I rollerna: Jakob Cedergren, Clara Christiansson, Göran Stangertz, Maria Heiskanen
Land: Sverige
Längd: 90 minuter
Biopremiär: 1 februari 2013
Distributör: NonStop Entertainment
Länk till mdb

Tragedi och vemod i svenska skogar.
Det är tidigt 80-tal och i en stuga på landet lever en far med sin dotter Hella. Han har mördat, men dottern är starkt lojal, eftersom han är hennes ende anhörig och vän. När polisbilar närmar sig stugan flyr de jagade ut i skogen. Där försöker de överleva och i deras ordknappa dialog får vi ledtrådar till en sorglig bakgrund, men också om hopp.  

Vemodet slår an tonen i den här filmen och förstärks av den suggestiva musiken och det vackra filmfotot. Jacob Cedergren är övertygande i rollen som den jagade och sammanbitna pappan. Clara Christiansson gestaltar fantastiskt dottern Hella med sin drömska skönhet. I den svåra åldern mellan flicka och ung kvinna rör hon sig med en naturlighet, som berör på djupet. Men hon är ambivalent i sin utsatthet. Hon stöder sin fars vilja att hålla sig gömd, men gör också försök att få kontakt med omvärlden.

Göran Stangertz gör, före sin bortgång, sin sista filmroll som den beslutsamme poliskommissarien med självklarhet och auktoritet. Även Maria Heiskanen, känd bland annat för sin huvudroll i Maria Larssons eviga ögonblick, är helt rätt som den engagerade socialassistenten, förvissad om att rädda flickan, men oförstående för hennes skörhet och svåra livssituation. 

Teamet Edfeldt och Arrhenius, som gjorde den prisbelönta filmen Flickan 2009, har även lyckats med sin film Faro och får fyra välförtjänta filmögon.

12-11-22

Maria Martinez Sporrong