I filmen möter vi tre kvinnor i olika skeden av livet. Flickvännen Klara (Ellen Olaisson) som är nyförälskad och vill ha pojkvännens fulla uppmärksamhet. Frun Anna (Nina Zanjani) som lever ett till synes inrutat och trist familjeliv, där hon i hopplöshet strävar efter ett jämlikt förhållande. Exfrun (Maria Sundbom) lever ensam med sina barn som bor hos henne växelvis. Hon bär på en stor bitterhet sedan separationen, som hon tragiskt nog låter gå ut över sina barn.

Filmen utspelar sig i storstadsmiljö och man får följa med karaktärerna hem till deras vardagsliv och den kamp som pågår bakom lägenheternas väggar. ”Exfrun” utspelar sig i nutid och handlingen följer en kronologisk ordning. Den har hög igenkänningsfaktor. Antingen har man själv varit en av karaktärerna eller också har man stött på dem ute i livet.

Språket är lätt och filmens tempo skulle jag anse som lågt. Filmen bjuder inte på några vändpunkter eller stora avgörande scener. Den skildrar snarare en form av vardagsrealism, där kvinnornas liv skildras utifrån. Kvinnornas levnadsöden är inte sammankopplade på något sätt, utan är helt fristående från varandra. Temat för filmen är att gestalta tre ganska typiska stadier, som många kvinnor går igenom i livet. Känslan av ny förälskelse, ett förhållande och dess brist på passion och engagemang från bådas håll och så rollen som en bortvald exfru som fastnat i en sorts bitterhet som aldrig tycks gå över. Den tar upp känslor så som kärlek, hat, övergivenhet och en kamp för att få vardagen att få ihop.

Filmen har en satirisk ton och bjuder på en blandning av humor och allvar. Manusförfattaren och regissören Katja Wik, som här gör sin långfilmsdebut, lyckas framställa en film med hög igenkänningsfaktor och tar upp ämnen väl värt att reflektera över. Samtliga kvinnoporträtt gestaltas trovärdigt av skådespelerskorna, inte minst av Maria Sundbom som spelar den bittra exfrun med värme, bitterhet och en rejäl offerkofta. Hon månar om sina barn, men lyckas ändå tynga dem med sina anklagelser mot exmaken.

Jag tycker att filmen är sevärd, inte minst därför att den skapar en hel del utrymme för reflektion gällande feminism, jämlikhet och invanda mönster. Den är även smårolig på ett ibland tragikomiskt sätt.

Filmen får tre filmögon av fem.
2017-02-03