Recension: Eternals

Mäktigt, kosmiskt epos, visuellt bedövande vackert men krånglig story
Regi: Chloé Zhao
Manus: Chloé Zhao, Patrik Buleight, Ryan Firpo, baserat på Marvels serier av Jack Kirby, publicerad ffg 1976.
Medverkande: Gemma Chan, Richard Madden, Angelina Jolie, Salma Hayek, Kit Harington, Kumail Nanjiana m.fl.
Genre: Action, äventyr, drama
Ålder: från 15 år
Speltid: 143 min.
Musik: Ramin Djawadi
Filmfoto: Dylan Tichenor, Craig Wood
Svensk biopremiär: onsdag 3 november 2021
Distributör: Walt Disney Studios

The Eternals i fiktiv mytologi handlar om de odödliga utomjordingarna, The Eternals, de eviga, som för 7000 år sedan skickades av gudalika Arishem till jorden från planeten Olympia för att värna människorna från en ras av predatorer, The Deviants, Avvikarna. The Eternals, är en kraftfull grupp som både kämpar och även filosoferar med sin kosmiska energi som visar sig på olika sätt inom varje individ. De kompletterar varandra i arbete, men är annars en grupp som både stöder och bråkar med varandra. Storyn berättas i två tidsepoker, en i det förflutna som enig grupp, den andra i nuet där gruppen har splittrats och flera lever tillfreds bland människor. Men när The Deviants åter hotar människorna måste de positionerna sig i sina försvar för att förhindra en mänsklig tragedi.  

Filmen Eternals är en mycket omfattande och ambitiös film som har inspirerats av Jack Kribys Marvels serier från 1976. I castingen till filmen har man rekryterat aktörer i olika åldrar och kön från olika nationaliteter för att spegla hur The Eternals integrerats bland människorna. Historien sträcker sig över flera tusen år på jorden på så vitt skilda platser from i London, på landsbygden i Storbritannien, på Kanarieöarna, men också i historiska epoker som gamla Babylon och Mesopotamien.

Eternals är Marvels senaste rymddrama som började med Thor, 2011, och sedan Guardians (Zashchitniki) 2017, introduktionen i TV-episoden Thanos 2019 och nu Eternals 2021, som är en lång, komplicerad berättelse om The Eternals tid på jorden och hur skapar relationer till människorna, men av princip inte förihindrar deras krig mot varandra. Filmen är en visuellt snygg och välspelad och regissören Chloé Zhao, som också är manusförfattare och som tidigare gjorde den prisade filmen Nomadland, 2020, låter oss resa genom tids- och geografiska epoker på jorden i ett ganska långsamt drama med mycket action och däremellan långa dialoger mellan rollkaraktärerna hur de ska samverka. Förtjänsten av filmen är att den är digitalt, spektakulärt välgjord, men är för lång. Storyn kunde förkortas utan att förlora sitt innehåll. Zhao håller historien vid liv genom att överraska med nya händelser och det håller ett tag, men blir sedan repetitiva dom också.

En dramatisk vändpunkt i dramat är när överguden Arishem, ”The Prime Celestial”, vill att The Celestials, de himmelska, ska ta över jorden. Superhjältarna, The Eternals, vill skona människorna och de blir konflikter mellan dem. Striderna är inte bara motThe Deviants, Avvikarna, utan nu även med sin överguden Arishem och hans planer.

Det finns många religiösa undertoner, som Bibelns Gud, Skaparen av Alltet och människan, Guds ärkeänglar och andeväsen, kanske också Jesus som Guds son och även motkraften den onde och hans demoner. Då blir filmen pretentiös om den försöker skapa en ny kosmisk, religiös historiebild. Men det avgör åskådaren.

Filmen har en stark ensemble av proffsiga aktörer, som Sersi (Gemma Chan) och Ikaris (Richard Madden), de vackra kärleksparet och Thena krigsgudinnan (Angelina Jolie) som skapar fantastiska vapen som hon flitigt använder i sina strider. Nämnas ska också Kingo (Kumail Nanjiani), Barry Keoghan som Driug och unge charmige Sprite (Lia McHugh) som är lite av filmens Tingeling. Vackra, magiska solnedgångar, börjande havsvågor, berörande relationer som den urgamla romansen mellan Sersi och Ikaris, guldskimrande magiska detaljer, häftiga actionscener med de förskräckliga The Deviants, Avvikarna, gör Eternals till en majestätisk, överdådig film, en episk mytologisk Odyssé. Men överraskningarna räcker ändå inte. Filmen upprepar sig själv. Chockerande konflikter och hämnd kan kännas upprörande och jag blir visuellt underhållen och imponerad, men inte emotionellt involverad, utan mera som en lite kyliga betraktare.
Fyra filmögon av fem.
2021-11-02