Recension: Ender´s Game

eye eye

endergame

Regi: Gavin Hood
Manus: Gavin Hood, baserat på bok av Orson Scott Card
Skådespelare: Harrison Ford, Asa Butterfield, Hailee Steinfeld m.fl.
Genre: Action, äventyr
Land: USA
Speltid: 112 min.
Åldersgräns: 11 år
Svensk biopremiär: 8 november 2013
DVD-premiär: 12 mars 2014
Distributör: Walt Disney Pictures
Länk till Imdb

Ganska välgjort, men olustigt med 10-åriga barn som krigare.
För femtio år sedan attackerades jorden av en insektsliknande ras kallad Formics. Miljontals dog men människan lyckades slå tillbaka hotet. Nu har en galaktisk flotta byggts för att kunna motverka hotet, om det någonsin skulle återkomma. Flottan rekryterar barn (!) för att vara de soldater som ska trygga framtiden för den mänskliga rasen.

Ender Wiggin (Asa Butterfield) är den mest lovande kandidaten för att leda jordens styrkor. Hon pushas hårt av överste Graff (Harrison Ford) för att bli den som ska frälsa oss från hotet från yttre rymden. Under sin träning upptäcker Ender svårigheten att samarbeta med olika människor, men också den styrka som vänskap och samarbete ger. Men vad är flottans och överste Graffs verkliga avsikt med Ender?

Ender´s game bygger på en bästsäljande bok och det märks, på både gott och ont. Visst står de militaristiska klyschorna som spön i backen men manuset är något djupare än man är van vid när det gäller science fiction. Problemet är dock, att allting är så gravallvarligt hela tiden. Till skillnad från exempelvis Starship troopers från 1994 (som filmen påminner mycket om) har den ingen riktig självdistans eller humor.

Livet på luckan är en tid av konflikter och rigorös träning utan tid till hjärtligt kamratskap eller skratt. Förvisso passar detta in i den framtid som målas upp, men som åskådare behöver man någon form av avslappning i allvaret. Dessutom vidrör filmen ett tema om att jorden är överbefolkad. Dessutom är Ender är påverkad av sin aggressive bror, men inget av detta klarläggs. En förklaring skulle skänka en mer mänskligt nivå till historien. Dessutom känns det lite olustigt att se tioåringar puckla på varandra och hantera massförstörelsevapen, i en film som främst riktar sig till en yngre publik.

Rent effekt- och bildmässigt är det dock snyggt gjort. Asa Butterfield klarar sig bra i titelrollen (trots att jag stör mig på hans lillgamla sätt). Harrison Ford spelar den bittre äldre mentorn, som blivit hans signum, medan Ben Kingsley och Abigail Breslin är märkligt underanvända.

Trots allt mitt gnäll, så blir jag faktiskt stundtals underhållen och tvisten på slutet är intressant, om dock inte helt oväntad.

Två filmögon av fem.
2013-11-05
RobertLindberg

Robert “Redec” Lindberg