Fusi (Gunnar Jónsson), en vänlig och överviktig 43-årig jätte, fortfarande oskuld, bor hemma hos mamma och hennes sambo. Fusi arbetar på flygplats med att lasta bagage och hemma leker han med tennsoldater. På jobbet blir han mobbad och ibland med övergrepp. Hans tillvaro är monoton och utan hopp om förändring. Men så möter han Hera (Franziska Una Dagsdóttir), på en danskurs. Hera är en söt och sprallig tjej som tycker om honom, men lider själv av psykisk ohälsa och är egentligen i behov av hjälp. Kanske känner hon igen sitt eget utanförskap och hopplöshet i Fusi, som är beredd att göra allt för henne, vare sig hon vill det eller inte?
Det är beklämmande att se Fusi, hur låst han är i sig själv och verkar nästan autistisk i sina relationer. Han tröstäter och har ingen kontroll över sitt intag. Men han har ett gott hjärta och kan inte ”ge igen”, när andra ger sig på honom. Han verkar tycka sig ”få det han förtjänar”. Men när någon behöver hans hjälp är han där. Inte sällan genom att laga mat till dem, den stora trösten för honom själv, men också med att laga bilar åt kollegor osv.
Fusi kan verka utvecklingsstörd, att han stannat i en pojkroll. Kanske är vuxenlivet hotfullt med sina krav? Men Fusi är händig och praktiskt lagd, när det gäller. Då flickan Hera ger honom uppmärksamhet och visar lite värme och kontakt, blir Fusi helt såld. Han blir avvisad, men vägrar acceptera det och göra vad som helst för närhet och uppskattning igen.
Gunnar Jónsson, som gestaltar Fusi, verkar spela sig själv. Men han är skådespelare och har redan vunnit flera internationella filmpriser för sin roll som Fusi. Han medverkade även i ”Bland får och män” (2015) och ”When the Raven Flies” (1984). Kanske inte helt lätt att få roller, men tanke på hans enorma kroppshydda, men i ”En väldig vänskap” kommer den till sin rätt. Fusi är rörande i sin tafatthet i sina kontakter, men vinner sympati i längden för sitt goda uppsåt och vägran att ge upp. Porträttet av Fusi stannar dock lite på ytan. Han relation till sin mamma och frånvarande far kunde säkerligen ha utvecklats till ett intressant drama, som hade tillfört filmen mera helhet och perspektiv.
Regissören och manusförfattaren Dagur Kári är 44 år och föddes i Paris av isländska föräldrar. Med sina relativt få filmproduktioner, ”Noi The Ablino” (2003), ”Good Heart” (2009), ”Dark Horse” (2005) och Nu ”En väldig vänskap”, så har han ändå blivit rikt belönad med filmpriser i världen för sina insatser, främst för ” Noi albinói” men nu även för ”Fúsi”. Det är hedervärt, att Kári i filmen inte försöker dra några komiska filmpoäng på Fusi´s situation och känslighet.
Filmen har ett långsamt tempo och händelser tar sin tid. Om man är van med ”snabba puckar” så segar nog ”Fúsi”, rejält. Men det är ett sympatiskt porträtt av en udda, lite olycklig figur, som påminner om den kritikerrosade, svenska filmen ”Jätten” (2016) som är på samma tema.
Det blir ändå bara tre filmögon av fem.
2017-02-24
