Regi: Nicolas Winding Refn
Manus: Hossein Amini, baserat på James Sallis bok
Speltid: 100 min.
Filmkategori: Thriller, drama
Land: USA
Premiär: 18 november 2011
Distributör: AB Svensk Filmindustri
Från ålder: 15 år
Våldsam och ömsint thriller i utmärkt regi.
Driver (Ryan Gosling) är stuntförare i filminspelningar och även bilmekaniker. Han gör också körjobb åt rånare. Drivers bakgrund är okänd. På bostadshotellet träffar han grannen Irene (Carey Mulligan) och hennes sexårige son. När Irenes man Standard (Oscar Isaac) kommer ut från fängelset har han oreglerade skulder till maffian och tvingas gör ett rån mot en pantbank för att bli skuldfri. Driver ställer upp som bilförare, för Irenes och sonens skull, men rånet går snett och Standard dör. Driver hamnar i en hämndkomplott och släpar runt på rånbytet, en miljon dollar, förföljd av maffian, som vill ha sina pengar. En blodig katt-och-råtta-lek börjar, där Driver drivs till mord och misshandel och blir själv svårt skadad.
Hjälten Driver har olika, delvis motsägelsefulla sidor. Han är Inte bara god och moralisk, utan är även kriminell och våldsbenägen. Ändå inger han snabbt förtroende med sitt lugn, sin skicklighet och hjälpsamhet. Men när han blir trängd, slår han till, som skorpionen på hans jacka. Och hans komplexa person är fascinerande.
Drivers “ariska” utseende kan tolkas som överlägsenhet. Och han tar sig friheter. Utan tvekan går han in och blir som make och pappa till vackra Irene och hennes som, trots att hon redan är gift. Otrohet är inget problem för Driver. Irenes man Standard har sydländskt utseende och är, visar det sig, underlägsen Driver. Blonda, vackra Irene framstår som en ängel, men finns redan i brottsliga kretsar och har inga skrupler vad gäller Standards omoral. Men när blåögde, blonde Driver dyker upp, väljer hon utan tvekan honom. Och vi tycker hon gör rätt.
Så det finns rasistiska tendenser i filmen som jag tror påverkar oss. Vi väljer hela tiden var vi vill lägga vår lojalitet och därifrån bygga vår moral. Filmkonsten har alltid gett oss bilder av hur bovar och hjältar ser ut och beter sig. Med åren har bilderna förändrats, men inte mycket.
Driver är en skickligt gjord film i sin genre. Vacker, suggestiv och välregisserad. I flera scener är dialogen ordlös mellan framförallt Irene och Driver. Ändå förstår vi vad som händer mellan. Filmfotot av Newton Thomas Sigel är utmärkt. Stämningsfulla bildsvep över staden blandas med närbilder på karaktärerna, där varje mun- eller ögonrörelse säger mer än orden från deras läppar. Mycket bra. De annars traditionella biljakterna får här nya perspektiv och blir intensivare.
Castingen är så rätt och valet av Ryan Gosling som Driver ett fynd. Hans utstrålning och spelförmåga är perfekta för rollen. Övriga aktörer är också rätta för sina roller. Miljöerna är välvalda för sammanhanget och lyfts stämningsfullt fram av det fina filmfotot.
Våldsscenerna är kraftfulla och blodiga. Vi hör skallbenen krossas och ser hur skallbenet sprängs av kulorna och ser kött och blod flyga runt i ultrarapid. Det är underhållningsvåld att avsky eller att fängslas av. Som åskådare kan man försvara sin fascination av våldet med att det blir “på riktigt” och är därför berättigat. Kameran väjer inte för det värsta, utan lyfter fram det, nästan till en njutning. Det är manipulativt och det finns där, därför att vi vill ha det så. Och det ger, tyvärr, mersmak. Man kan tycka sig vara väl förankrad i sina värderingar och sin moral och därför opåverkbar av filmkonsten. Men det är inte sant. Vi färgas av våra intryck och upplevelser. Och bra film är starka upplevelser.
Driver är en spännande film därför att den är delvis oförutsägbar. Styrkan är regin och castingen, men filmfotot och musiken är lysande.
Det blir fyra filmögon för en bra thriller där alla kompetenser, casting, regi, agerande, filmfoto och musik samverkar till en fascinerande helhet.
111115
Jan-Eje Ferling
