Recension: Dredd 3D

eye eye

dredd

Regi: Pete Travis
Filmkategori: Action, Sci-Fi
Längd: 95 min.
Land: USA/UK/Indien
Från ålder: 15 år
Premiär: 12 oktober 2012
Distribution: AB Svensk Filmindustri
Länk:
Imdb

Blodig och hänsynslös framtidsvision.
USA är ett öde, strålskadat land och består av steril öken och ett antal trista, andefattiga megastäder, som styrs av stadspolisen, de så kallade judges/domare. Men kriminella klaner och droghandeln hotar ta över och domaren och bödeln Dredd (Karl Urban) tvingas konfrontera fienden och slåss för rättvisa och sin egen överlevnad.

Dredd är en förutsägbar, typisk actionrulle med ärkeskurkar och några hjältar, som kämpar om makten. Filmen visar ett ruggigt framtidsscenario där jättestäderna är livlösa betongsskrapor och invånarna antingen slavar, mutanter eller kriminella gäng utan skrupler. Men så finns heroerna. Dredd är en av dem och Karl Urbans kämpe ler aldrig på sina missioner. Hans ansikte, utom munnen, döljs av en hjälm. Men Dredd klarar sina uppdrag med glans och vid sin sida har Dredd denna gång den vackra, synska mutanten Anderson (Olivia Thirlby) som ska bedömas för sina insatser av Dredd.

Karl Urbans karisma går igenom sin tuffa kostym och hjälm. Hans roll som känslolös dödsmaskin inger ändå förtroende, eftersom han står för lag och rätt. Anderson utstrålar däremot mänsklig sårbarhet, ändå utan hjälm, men har sin stryka i sina visionära gåvor.

Filmen är spektakulär och grafiken mäktig. Filmmakarna serverar oss kaskader av blod och människorester, som flyger runt i ultrarapid för att övertyga oss om allvaret i händelsekedjan. Våldet har ett egenvärde i filmen, som oftast i actionrullar. Filmen påminner om dataspelens oändliga jakter på och dödande av usla fiender och vilket i längden blir det lite enahanda. Man vet ju hur det slutar.

Det blir två filmögon för Karl Urbans utstrålning genom munderingen, för söta Olivia Thirlbys närvaro och för den skickliga grafiken.

121008
Jan-Eje Ferling