Recension: Diana

eye

Diana

Naomi Watts och Naveen Andrews i Diana

Regi: Oliver Hirschbiegel
Manus: Stephen Jeffreys
Filmfoto: Rainer Klausmann
Musik: Keefus Ciancia, David Holmes
Skådespelare:
Naomi Watts, Naveen Andrews, Juliet Stevensen, Cas Anvar
Längd: 113 minuter

Svensk biopremiär: 4 oktober 2013
Länk till Imdb

Prinsessan som varken fick prinsen eller kungariket.
Att dramatisera episoder ur kända personers liv för vita duken, så kallade ”biopics” har de senaste åren visat sig vara ett kommersiellt gångbart recept. Så har bland andra Margret Thatcher, Marilyn Monroe, Abraham Lincoln, Theodore Roosevelt och Monica Zetterlund blivit föremål för sådant berättande utifrån mer eller mindre kontroversiella blandningar av fakta och fantasi. Många av dessa filmer har också speglat människor, miljöer och skeenden som tillfört kunskap om vår historia.

Redan 2004 tog den tyske regissören Oliver Hirschbiegel sig framgångsrikt an att skildra Hitler sista dagar i filmen ”Undergången”. Filmen, som blev Oscarnominerad, byggde på en kvinnlig sekreterares nedtecknade minnen. Den avdemoniserade Hitler, gav en trovärdig bild av stämningen i Berlinbunkern och tillförde något till vår historiesyn.

Nu har samme regissör porträtterat den brittiska nationalikonen prinsessan Diana i filmen ”Diana”. Resultatet denna gång är tyvärr allt annat än lysande. Filmen, som mest är att likna vid ett Hänt i veckan-reportage, bygger på Kate Snells bok ”Diana: Her last Love” med ett tunt manus av Stephen Jeffreys. Den skildrar Dianas två sista år i livet och hennes okända relation till den pakistanske hjärtkirurgen Hasnat Khan.

En västerländsk prinsessa van vid röda mattor och en muslimsk doktor som inte gillar rampljuset skulle kunna bli ett komplicerat kärlekspar på vita duken. Tyvärr ges i detta romantiska och mycket glassiga filmdrama föga utrymme för komplikationer. Enligt såpoperans dramaturgi blir det istället den hårda mamman i Pakistan som står i vägen för parets lycka.

Naomi Watts är porträttlik i rollen som Diana. Tyvärr lyckas inte heller hon tillföra någon ny dimension till prinsessan som, i ett land för inte så länge sedan, varken fick prinsen eller kungariket.

Filmen får ett filmöga.

2013-10-01
EvaSarman2

Eva Sarman