Regi: Johan Brisinger
Biopremiär: 19 mars 2010
Speltid: 93 min.
Tillåten från: 7
Distributör: AB Svensk Filmindustri

Larvigt om tro och kärlek
Ernst (Michael Nyqvist) och hans hustru Cecilia (Isabella Scorupco) lever medelklassliv i stilig förortsvilla. Deras relation går på tomgång. När deras son plötsligt blir sjuk och hamnar i koma, dyker en äldre, fransktalande främling Walter (Tchéky Karyo) upp från ingenstans och tränger sig på familjen. Han avslöjar inte vem han är, men antyder att han är sänd för att hjälpa paret och sonen i deras ansträngda situation. Ernst är, med all rätt, misstänksam mot främlingen. Men Cecilia är övertygad om Walters förmåga och övertalar sin man att låta honom bli vän i familjen.

Walter är en utsänd ängel, som talar kryptiskt om att älska och våga tro, men dricker samtidigt vin och dansar obekymrat omkring i villan tillsammans med Ernst och Cecilia medan sonen ligger medvetslös på sjukhuset.

Walter rapporterar på franska till sin chef, som förmodligen ska föreställa Gud Fader själv, på en parkbänk i Vanadislunden.

Filmen är lika fånigt pretentiös som det låter. Vår utmärkte skådespelare Michael Nyqvist verkar stundtals obekväm i den omöjliga rollen som Ernst, vilken ska växla från manfast, pragmatisk agnostiker till nyfrälst mjukis. Isabella Scorupco är vacker och poserar sig igenom filmen och övertygar inte ett smack om Cecilias sorg, förtvivlan och andliga uppvaknande.

Änglavakt är ett exempel på nutida svensk statsstödd films bottenskrap och samtidiga brist på nyskapande kvalitetsfilm. Efter storsatsning på intäktsbringande thrillers och deckare har Filminstitutet försökt bredda sin satsning med känslosamma relationsdramer, som bara blir yta och pekoral.

Filmen får ett filmöga för de manliga skådespelarnas proffsiga och tappra försök att gestalta sina omöjliga roller.

Jan-Eje Ferling