Regi: Alexandre de La Pateilliére och Matthieu Delaporte
Manus: Matthieu Delaporte
Filmkategori: Dramakomedi
Längd: 109 min.
Land: Frankrike
Från ålder:
Premiär: 27 juli 2012
Distribution: Svensk Filmindustri
Länk: Imdb
Lysande fransk teaterpjäs, på film.
Vincent (Patrick Bruel) är bjuden på middag hos sin syster och svåger tillsammans med systerns barndomsvän Claude (Guillaume de Tongeudec). Vincent ska bli pappa och startar en gissningslek om barnets förnamn, som när det avslöjas inleder ett familjegräl där gamla motsättningar och frustrationer kommer upp till ytan.
Filmad teater kan vara underhållande och inspelningen av den prisade uppsättningen i Paris av Le Prénom är ett bra exempel på det. Några aktörer har byts ut och rummet ändrats, annars är det som originalversionen på teatern. Handlingen utspelas i huvudsak i värdparets vardagsrum och dramat bygger på figurernas relationer och på spänningen mellan dem.
Det är ett briljant skådespeleri med mästerlig regi. Men berättarrösten i början och slutet är onödigt pålagd. Dramat bygger på dialogerna och replikerna är ofta vassa och dräpande roliga, men ibland pladdriga intill bristningsgränsen. Men som helhet är det ett utmärkt manus och överraskningarna kommer en efter en och håller handlingen vid liv.
Filmfotot och filmklippet är styvt hantverk och tajmar reaktioner och kroppsspråk konstfullt. Musiken är välvald och nöjsam, även om valet av Pilgrimskören ur Tannhäuser är ett frågetecken.
Avsaknaden av spektakulära scenväxlingar och traditionell äventyrsstory gör produktionen till en vuxenfilm, men en välfunnen sådan. På pressvisningen verkade kvinnor i mogen ålder ha roligast, vad jag kunde höra. Kanske de lättare kan känna igen kvinnans roll i familjen, deras arbete för att hålla ihop den och männens, inte sällan, upptagenhet med sig själva och sina viktiga jobb.
Filmen lyfter fram våra föreställningar om allting, inte minst ord och deras symboler. Det är en intressant aspekt. Det blir riktigt roligt när fördomar om bögar, åldersskillnader i kärleksaffärer, och könsroller vädras. Slutet är lite krystat och teatralt, men blir ändå en kul knorr på berättelsen.
Fyra filmögon för ett förträffligt manus, skickliga skådespelare i god regi.
2012-07-11
Jan-Eje Ferling
