Med regissören Eli Roths nytolkning av den klassiska thrillern Death Wish från 1974 serveras vi en spännande action, där legendariske, nu 63-årige Bruce Willis, oförbrukad och till synes outslitlig ger oss en bra biokväll. Visserligen sterotyp i handling och rollkaraktärer, men som ändå håller oss spänningen. Vi anar eller vet hur det slutar, att rättvisa måste på något sätt segra, men som våldssaga med sina effekter och intressanta kameravinklar är det mera intressant hur det görs, än hur det går. Denna remake av Charles Bronsons Death Wish – Våldets fiende nr 1, är lika blodig, våldsam, men med mera humoristiska inslag, som Bruce Willis återhållsamma charm lättar upp storyn med.

En medelålders kirurg, Dr Paul Kersey (Bruce Willis), lever med sin fru (Elisabeth Shue) och tonårsdotters (Camila Morrone) i en lugn förort till Chicago. Pauls enda kontakt med stadens eskalerande våld är genom de offer han vårdar på sin akutmottagning. En dag blir hans fru och dotter brutalt överfallna i sitt hem. Frun mördas och dottern hamnar i koma. Polisen har inga resurser att utreda dådet. men Paul tar själv upp den blodiga jakten på förövarna. Snart börjar medierna rapportera om en anonym gärningsman som brutalt mördar stans kriminella. Paul slitas mellan att vara en vanlig familjeman och en brottsbekämpande skuggfigur, en kirurg som plockar kulor ur offrens kroppar till en skoningslös hämnare som jagas av både media och polis. Vem är egentligen ”The Grim Reaper”, en skyddsängel eller en grym bödel?

Filmen utspelar sig i Chicago, som har den högsta mordfrekvensen i landet. Och Death Wish är ganska frän med mycket krutrök och bad guys, m.a.o. Bruce Willis i Die Hard-form. Han är cool, som oftast och utan skrupler, när det gäller hämnd och rättvisa, typ.

Visst, det är underhållningsvåld med några skräckinslag. Poliserna är som ofta i liknande filmer, lite valhänta och låsta i sina föreställningar. En hårdför kirurg, som är lika skjutglad som skjutskicklig, är lite overklig, men fungerar ändå här. Han är ju van vid blod och död i sin tjänst, även om han som läkare ska rädda liv, bota och trösta. Dessa plikter måste han lägga åt sidan här om det ska bli ordning på hämnd och vedergällning. Bruce Willis är alltid bra i sina återkommande rollkaraktärer, men har också gjort bra ifrån sig i dramer och även vunnit priser för bl.a. komedier, som Moonrise Kingdom 2012.

Regissören Eli Rogh, född 1972, bekräftar sitt goda hantverk med fiktiv tortyr och paranoia, och gör det skickligare än flera av sina Death Wish-företrädare och har också bättre tekniska resurser som intensifierar dramat i råhet och nerv. I hans händer blir Bruce Willis mer av en Batman-figur som vilt blandar brott med medicinsk etik, ologiska händelser och våld.

Det blir tre filmögon av fem.
2018-04-31