I en liten by, Grana, i Aostadalen, bland de italienska alperna, har11-åriga Pietro (Lupo Barbiero) följt med sin mamma som hyrt en lägenhet där över sommaren. Där träffar Pietro byns enda pojke Bruno (Christiano Sassella) som bor tillsammans med sin farbror. En varm och äkta vänskap utvecklar sig mellan pojkarna. Pietro återvänder till Grana varje sommar, år efter år, decennium efter decennium.
Pietros familj bor i Turin. Pietros pappa kommer också till byn Grana, när han har sin semester. Han är ingenjör på en fabrik och i Grana tar han med sig Pietro på vandring i bergen. Pietro blir med tiden lika bekväm med att vandra i bergen som att promenera på gatorna i sin hemstad Turin.
Pietros familj föreslår att Bruno ska följa med dem Turin, så att Bruno ska få gå i en riktig skola. Men Bruno kan inte lämna bergen. Han passar inte in i det moderna samhället, utan bygger sin eget hus med händerna. Han tillverkar ost, som hans förfäder gjorde och lever sitt liv efter naturens gåvor. Men Brunos pappa hämtar senare sin son för arbete på byggen.
Pojkarna tappar kontakten med varandra. Men när Pietro (Luca Guasti) och Bruno (Alessandro Borghi) är i 30-års åldern, så möts de igen. Pietro är rastlös och har under tiden haft tillfälliga arbeten och även rest till Nepal för att kanske finna svarets på livets gåta. Pojkarna börjar bygga ett nytt stenhus på en tomt med en ruin uppe bergen som Pietros pappa har köpt. Pappan är nu död och Pietro visste inte om att detta köp ägt rum. Han får också veta av Bruno, att Pietros pappa även tagit med Bruno på vandringar i bergen.
Filmen belyser manlig vänskap på ett djupt och sorgligt sätt. Filmfotot av Ruben Impens är magnifikt. I de hisnande bergsscenerier ser vi både Matterhorn och Mont Blanc. Musiken av Daniel Norgren är som klippt och skuren för filmens naturpanoramor. Skådespeleriet är levande och övertygande, inte minst skådespelarna som gestaltar pojkarna i deras tre olika åldrar.
Omfamna livet, är det jag får med mig när jag lämnar biografen. Filmen är dryga 2 timmar lång, men jag ville inte att filmen skulle ta slut.
Filmen vann Jurypriset på Cannes Filmfestival 2022.
Vad titeln de åtta bergen syftar på får bli en ”cliffhanger” tills man själv ser filmen. Betyget blir högsta, fem filmögon av fem.
2023-05-31
