Recension: City State

eye eye eye
city-state

Björn Hlynur Haraldsson som Ingolfur och Ingvar Eggert Sigurðsson Gunnar i City State

Regi: Olaf de Fleur Johannesson
Manus: Olaf de Fleur Johannesson, Hrafnkell Stefansson
Genre: Thriller
Skådespelare: Zlatko Krickic, Ágústa Eva Erlandsdóttir, Ingvar Eggert Sigurðsson m.fl.
Längd: 87 min
Åldersgräns: Från 15 år
Land: Island
Biopremiär: 26 juli 2013
Distributör: Njutafilms
Länk till Imdb

Lättglömd gangsterrulle utan egna idéer.
Platsen är Island. En man förlorar sitt ofödda barn, då hans gravida fru blir attackerad av gangsters. En ung kvinnlig polis prövas hårt i sitt yrke. Hennes korrupte överordnade försöker desperat att inte bli avslöjad. En gangsterkung får alltmer påtaglig konkurrens från utländsk maffia, och vill helst ta sig ur den undre världen innan det är för sent. 

Upplägget är inte nytt. Regissören Olaf de Fleur Johannesson lånar friskt av andra gangsterfilmer. City State är som en blandning av regin från Pusher (1996) och handlingen i The Departed (2006), med ett och annat stilgrepp från Pulp Fiction (1994). Den undre världen skildras som rå och brutal. Här är den lyxiga fasaden är fasad, som egentligen inte övertygar någon. Men ingen skurk är helt ond. De flesta av dem har en mänsklig sida som de undertrycker med visst vemod. Samtidigt är ingen polis helt god, utan börjar överge sina ursprungliga ideal. Visst är det intressant, men som innehåll långtifrån nytt. 

Överlag blir filmen ointressant just för att de Fleur Johanesson aldrig vågar ta ut svängarna. För att kunna göra en gripande gangsterfilm utan att lämna standardmallen, krävs en skicklig regissör och/eller en karismatisk skådespelare. The Departed, exempelvis, har båda delarna. City State har ingendera. 

Filmmakarna vill visa hur alla karaktärer på olika sätt inverkar på varandra, men i slutänden blir det bara rörigt. En film med flera löst sammankopplade protagonister kräver att dessa har starka personligheter för bli minnesvärda. City States starka rollkaraktärer får inte tillräckligt utrymmet eller regi, samtidigt som man tappar bort sig i den röriga berättelsen. 

Med så stor röra och så lite nytt att komma med blir City State bara en gangsterfilm i mängden. Därför får filmen två filmögon.
2013-07-05
MartinRicksand

Martin Ricksand