Recension: World War Z

eye eye eye
worldwarz
Brad Pitt och Daniella Kertez i World War Z 

Regi: Marc Forster
Manus: Matthew Michael, Camahan, Drew Goddard, Damon Lindelof
Producent: Brad Pitt, Dede Gardner, Jeremy Kleiner, Ian Bryce
Skådespelare: Brad Pitt, Mireille Enos, James Badge Dale, Matthew Fox
Genre: Skräck, action, drama
Ålder: 15 år
Tid: 115 min
Land: USA
Biopremiär: 12 juli 2013
Distributör: United International Pictures
Länk till Imdb

En zombiefilm för regniga sommarkvällar
Den f.d. FN-anställde, men numera hemmapappan Gerry Lane (Brad Pitt) kallas tillbaka till tjänst när en zombieliknande pandemi sprider sig över världen. Han får med sig några Navy Seals och börjar flyga runt världen för att hitta pandemins första offer och därigenom försöka finna ett botemedel, alltmedan zombies sprider sig över jorden.

Golden globe nominerade Marc Forsters (Finding Neverland 2004) regi tillsammans med ett välarbetat manus har skapat en lite annorlunda zombiefilm, som känns mer drama än skräck, även om skräckkänslan hela tiden finns där. Filmen, som blev nedskriven innan den ens var färdig, är verkligen tung. Man har hela tiden känslan av att något hemskt kommer att hända. Att det ska vara välproducerat får man ta förgivet när budgeten är som ett mindre lands BNP.

Oscarsnominerade Brad Pitts karaktär, som hela filmen kretsar kring, har bredd och djup i sina uttryck. Men sina ledsna och sorgsna miner skapar han en person som helst vill vara hemmapappa, men tvingas iväg, från sin familj. Hans fru Karen spelas av Mireille Enos (Gangster squad 2013) som gör ett bra jobb som orolig hustru. Andra roller gör James Badge Dale som spelar Captain Speake och Matthew Fox (TV serien Lost) gör en Navy Seal. Överlag är skådespelarprestationerna bra.

Oscarsnominerade Marco Beltrami gör filmmusiken. Han är som mest känd bland skräckfilmsälskare, då han specialiserat sig på att göra musik till nästan enbart den typen av filmer, som Mimic 1997, Don´t be afraid of the dark 2011 och The woman in black 2012. Här visar han återigen att han är kungen av skräckfilmsmusik.

Filmen bygger löst på en bok av Max Brooks (2006) med intervjuar med folk som har överlevt. Men ska man ge sig in i zombiegenren borde man kanske ha en ny infallsvinkel. Det har inte denna film. Den bjuder mera på drama än på skräck, men känns ändå lite för svag. Den är mycket välgjord och bjuder på hejdundrande effekter med Brad Pitt i högform.

Filmen får tre filmögon.
RobertA

Robert Angermund