Pernilla August och Sofia Karemyr i Call Girl.

Regi: Mikael Marcimain
Manus: Marietta von Hausswolff von Baumgarten
Fotograf: Hoyte van Hoytema
Längd: 140 min.
Filmkategori: thriller
Land: Sverige
Biopremiär: 7 november 2012
DVD-premiär: 13 mars 2013
Distribution: Nordisk Film
Länk till Imdb

Tidstroget drama om sexhandel på högsta politiska nivå.
Året är 1976. Sverige är ett tryggt land som står för neutralitet och social rättvisa. Den sexuella revolutionen har skapat större frihet för kvinnorna. Den kvinnliga frigörelsens frågor blir hett politiskt stoff med krav på dagis åt alla och hårdare tag mot sexhandeln. Andra länder ser med beundran på Sveriges progressiva politik.

I den samhällsandan händer det motsatta. Två unga flickor på glid finner varandra på ett ungdomshem och rymmer på nätterna till Stockholm för att utforska vuxenvärlden. Flickorna Iris (Sofia Karemyr) och Sonja (Josefin Asplund) plockas snabbt upp av kopplerskan Dagmar Glans (Pernilla August), som ger dem uppmärksamhet, lyxiga kläder och tar med dem in i maktens finrum. Snart inser flickorna att ingenting är gratis.

Polisen arbetar med att spåra Dagmars verksamhet, men det går trögt. Landet ska strax gå till politiskt val, när utredningen får ett genombrott. Detta uppskattas inte av alla. Höga politiker är involverade och maktens män känner sig tvungna att gripa in för att rädda Sveriges anseende.

Call Girl är Mikael Marcimains första långfilm. Historien bygger på en sann historia och Marcimains berättarstil känns bland annat igen från hans dokumentära tv-serie Lasermannen från 2005. Marcimain samarbetade även i den här filmen med filmfotograf Hoyte van Hoytema, vilket märks på det vackra bildspråket. En eloge också för de tidstypiska kostymerna och miljöerna. En hel del scener var dock lite väl långa och filmen (140 min) hade nog mått bra av att klippas ner lite. Filmmakarna kallar filmen en thriller men skulle snarare kunna kallas en dramatiserad dokumentär.

Sofia Karemyr, som också långfilmsdebuterar, gör en strålande insats som den rastlösa och rotlösa Iris. Hennes trubbighet som arg tonåring kontraseras fint med hennes uppenbara längtan efter den värme, om än manipulativ sådan, som Dagmar erbjuder. Finas insatser också av Simon J Berger som var mycket övertygande som polismannen John. Pernilla August var lysande som den hårda businesskvinnan Dagmar, men övertygade inte helt med att gestalta hennes dubbelnatur.

Filmen var en klar njutning på alla plan. Det fina skådespeleriet, de vackra scenerna, den snygga klippningen och sjuttitalsmiljöerna.

Filmen får fyra filmögon.
2012-11-06