Brasse Brännström, Kjell Bergqvist och Göran Ragnestam i Bäst före.

Regi: Mats Arehn
Manus: Ulf Kvensler, Mats Arehn
Filmfoto: Johan Holmqvist
Genre: Komedi/drama
Skådespelare: Brasse Brännström, Kjell Bergqvist, Göran Ragnerstam, Ewa Fröling m.fl.
Musik: Sara Varga, Lars Hägglund
Speltid: 101 min.
Premiär: 22 mars 2013
Distributör: Svensk Filmindustri
Länk till Imdb

Nostalgisk tragikomedi om åldrande, vänskap och kärlek. Tre halvgamla och halvt misslyckade kollegor, bildlärare Bosse (Brasse Brändström), pensionerade NO-läraren Anders (Göran Ragnestam) och rektor Lennart (Kjell Bergqvist), ger sig iväg på en Finlandskryssning för att sätta guldkant på tillvaron. Resan blir konfliktfylld för manstrion och ger upphov till en rad tragikomiska scener.   Detta är Mats Ahrens 15:e långfilm som regissör och möjligen hans bästa hittills. För manuset svarar regissören tillsammans med rutinerade Ulf Kvensler.

Filmen är överlag välgjord med bra skådespeleri och bra rollsättning ändå ner till birollerna. Sammanataget är det en kompetent, välstrukturerad film med tydliga karaktärer och en bra story. Huvudkaraktären Bosse, som gestaltas känsligt och trovärdigt av Brasse Brändström, fattar man snabbt sympati för.

Bäst före handlar om livströtthet, livsfeghet, men också om att det inte är för sent att förverkliga sina drömmar såväl i yrkes-,som kärlekslivet. Sensmoralen säger att bara äkta känslor räcker fram, oavsett ålder. Filmen ligger som långfilm över svensk medelmåtta och kan säkerligen uppskattas även av en yngre publik. Den väcker empati, ger identifikation och roar mitt i allt hopplöshet. Möjligen kunde man ha fokuserat ytterligare på Brasses rollkaraktär Bosse och gett honom flera och lite längre scener. Nu följer handlingen tre olika manskaraktärer och de splittrar berättelsen.

Deras figurer får inte det djup och den nyansering, som de egentligen gör sig förtjänta av.   Bildspråket och filmregin kunde stundtals varit lite mera poetisk och kreativ. I synnerhet i filmens slutsekvens där det verkligen hade varit på sin plats med konst och kärlek som kulminerer och konvergerar.

Det blir ändå tre välförtjänta filmögon.

2013-03-21