Recension: Caesar måste dö

eye eye eye eye

cecaermåstedö

Regi: Paulo Taviani, Vittorio Taviani
Manus: Paulo Taviani efter Shakespeares drama Julius Caesar
Filmfoto: Simone Zampagni
Skådespelare: Cosimo Rega, Salvatore Striano, Giovanni Arcuri m.fl.
Genre: Drama
Land: Italien
Ålder: Längd: 76 min
Distributör: NonStop Entertainment
Biopremiär: 7 december 2012
Imdb

Fångar ger skärpa och hetta till figurer i Shakespearsdrama.
I högsäkerhetsfängelset i Rebibbia finns en teaterverkstad för fångarna. Nu sätts Shakespears drama Julius Caesar upp med en utomstående regissör. Alla som vill får medverka, men huvudrollerna handplockas efter casting. Dramat spelas upp för inbjuden publik.

Bröderna Taviani repeterade med internerna under sex månader. De märkte, hur dramat hjälpte fångarna att uttrycka känslor. Det uppstod också konflikter, när internerna blandade ihop dramat med sig själva och sina inbördes relationer. Det terapeutiska värdet klargörs inte, men projektet leder ändå till att Salvatore Striano, som spelar Brutus, blir skådespelare efter att ha blivit frisläppt. Två andra fångar gav ut självbiografiska efter pjäsen. Så internerna tycks ha speglat sina liv i dramat och väckt deras intresse för konst och litteratur.

Repetitionerna filmas i svart/vitt i fängelset lokaler, som här fungerar utmärkt scenografiskt. Den tomma handbollsplanen blir arenan, där Ceasars lik visas upp och där Antonius och Brutus håller sina tal till folket i fängelsefönstren. Rastgårdarna blir Roms trånga gator och cellerna plats för konspirationer. Mycket effektfullt. Själva uppförandet av pjäsen är filmat i färg på fängelsets egen teater. Föreställningen är kraftfull och aktörerna övertygar med sina engagemang, muskulösa kroppar och markerade ansiktsdrag.

Filmen vann Guldbjörnen i Berlin 2012.

Fyra filmögon för en annorlunda dramadokumentär om en filmat teaterprojekt, som genomförs med kraft och intensitet av amatörer i fängelsemiljö.
2012-11-20
JanEjeF

Jan-Eje Ferling