Regi: David Cronenberg
Speltid: 99 min.
Filmkategori: Drama
Land: Storbritannien
Premiär: 18 november 2011
Från ålder: 15 år
Distributör: Scanbox Entertainment
Länk till Imdb

Vackert och resonerande om psykets funktion och irrgångar.
Sabina Spielrein (Keira Knightley) är en ung judisk kvinna, som misshandlats av sin far och insjuknat psykiskt. Läkaren Carl Jung (Michael Fassbender) tar in Sabina för behandling på sin klinik i Schweiz, där har använder sin mentor Sigmund Freuds (Viggo Mortensen) metoder. Sabina tillfrisknar och blir Jungs forskningsassistent. De inleder också en kärleksrelation med sadomasochistiska inslag. Sabina börjar sedan själv studera till läkare. Jungs och Freuds synsätt och teorier utvecklas åt olika håll och deras konflikt djupnar.

Skräckfilmsmästaren David Cronenberg har här gett sig på ett drama ur verkligheten om psykologins två främsta forskare och läkare, Freud och Jung, deras vänskap och arbetsrelation. Men framförallt handlar filmen om Jungs privata kärleksliv och personliga utveckling. Jag antar att “en farlig metod” syftar på Jungs agerande, idag mot all arbetsetik inom psykologin, nämligen att inleda ett sexuellt förhållande med sin patient och utsätta denna för det, som gjorde att den insjuknade. I filmen blir “metoden” emellertid ofarlig, bara som ett lekfullt förspel till deras sexakt.

Det finns brevväxling och dokument om såväl Freuds, Jungs som Spielreins liv och leverne. Sanningen om vad som egentligen hände mellan dem och deras privata känsloliv och samvete vet kanske ingen fullt ut. Men Cronenberg tar risken och skapar ett praktfullt och filosofiskt sekelskiftsdrama med ingredienser av sex, våld och skräck, som han tidigare optimalt brukat i sina horrorproduktioner.

Cronenbergs film håller ihop som drama och för sin handling framåt. Filmen är välgjord och mycket vacker. Damernas klänningar och hattar, herrarnas skjortkragar och kostymer är utan fläck och rynka. Byggnader, inredningar och även landskapen är utan minsta spricka eller fel. En fröjd för ögat, men bilderna för mera tanken till såpafilmens läckra yta än till en allvarlig historia om vetenskapsmän, deras arbetsproblem och forskning.

De manliga skådespelarna i huvudrollerna är utmärkta, även om deras manér och poserande ofta sker på bekostnad av det känslomässiga uttrycket. Förmodligen är det troligen en regifråga och det fungerar. Cronenberg vill ha återhållsamma uttryck och värdigheten får inte brytas. Den enda som tillåts agera utan gränser är Sabina i sin sjukdom och då blir uttrycket i stället överdrivet och teatralt.

Tre vackra filmögon för en intressant och snygg film, välgjord, välspelad och välregisserad.
111101