Recension: Abduction

eye eye

abduction1

Regi: John Singleton
Speltid: 105 min.
Filmkategori: action, drama
Land: USA
Premiär: 7 oktober 2011
Från ålder: Från 11 år
Distributör: Nordisk film
Länk till Imddb

Schablonmässig action med kända stjärnor
Nathan (Taylor Lautner) gör en uppsats i sociologi med granntjejen och klasskompisen Karen (Lily Collins) och på en webbsida över försvunna personer hittar de en liten kille, som påminner om Nathan. Närmare undersökningar visar, att Nathan blivit kidnappad som barn och när han forskar i sitt ursprung blir han medelpunkten i ett livsfarligt, storpolitiskt spel.

Twilight-stjärnan Taylor Lautner är flitig som skådespelare och visar sin vältränade överkropp när tillfälle ges. Han vann redan som tolvåring guldmedaljer i Karate samtidigt som han studerade konst och acting, vilket gör Lautner given som actionstjärna. Och här nyttjas han maximalt som sådan med egna stunts. Han är karismatisk, men blir ändå lite ensidig i sitt spel.

Den tröttsamma inledningen med collageungdomar på party och i skolmiljö vänds snart till dödligt hot och tvingar Nathan och Karen på flykt från mordlystna agenter. Det blir spännande, men utgången är given. De onda dör och de goda lever vidare, som oftast i vuxensagor.

Michael Nyqvist spelar storskurken Kozlow, men karaktären håller inte ihop. Som hemlighetsfull och allvarlig är han bra, men som popcornsätande pladdergubbe på fotbollsmatch blir han bara fånig. Alfred Molina som Frank Burton håller däremot ihop och visar både auktoritet och mänskliga svaghet. För att höja filmers status sätter man ofta in storstjärnor i mindre roller. Här träder Sigourney Weaver in som Nathans psykolog, en platt figur, som i stort sett vem som helst kunde gjort.

Duktiga Lily Collins i rollen som söta Karen blir ibland irriterande dumdristig. I ständigt behov av skydd och att bli räddad och med naiva attacker mot sin räddare Nathan, görs rollen till en nidbild av en modern kvinna. Men Abduction är männens hjältesaga och kvinnorna offer eller vilseledda våp.

Filmfoto, klipp och tempo, regi och soundtrack är god standard. Filmens svaghet är att storyn är ganska ologisk och förutsägbar och att karaktärerna är klichéartade. Känslomässiga scener mellan föräldrar och barn blir sentimentala och övertygar inte. Filmens styrka är att den ger publiken en actionrulle med alla ingredienser av spänning, våld, jakt med några snygga, sexiga människor och ett par spektakulära stuntscener. Actionscenerna är naturligtvis bra hantverk här, som oftast i amerikanska filmer.

Två filmögon för ett hyggligt actiondrama.
JanEjeF

Jan-Eje Ferling